Vardagslyx

Idag är jag ledig. Sedan nyår jobbar jag deltid för första gången i mitt liv och jag gör som alla andra deltidsarbetande mammor (och några ynka pappor) i det här landet: jag är ledig på onsdagarna. Onsdagar är i Frankrike skolfria och av tradition är det dagen då man har tennis, piano eller privata engelsklektioner. Samt tar sovmorgon och har födelsedagskalas.

Anledingen till att franska skolbarn är lediga på onsdagar men ofta går åtminstone halvdag på lördagar (det beror på i vilken kommun man bor) är lite svår att förstå för en svensk pragmatiker. Det finns forskning vad gäller barns biologiska rytm som stöder det här schemat men svaret stavas nog tradition. Jag trodde länge att det var för att på onsdagarna sköttes katekismen av le curé (eftersom det inte finns varken religions- eller kristendomsundervisning i skolan) men jag vet inte om det är en följd eller orsak.

I vilket fall är det en lyx att ha en extra ledig dag i veckan tillsammans med barnen, på helgen har man ju så mycket annat som ska fixas men den här dagen har man tid att spela spel, läsa, leka etc. Hos oss brukar det vara "svenskdag" med barnkör och barntimmar i svenska kyrkan. Samt om vi orkar lite skrivövningar i svenska läromedel som jag köpt på nätet. Annars finns det massor av möjligheter, varenda museum har specialprogram och ateljeer för barn på onsdagar.

Det finns fritids också för alla kan ju inte jobba deltid. Sonen älskar det, mest beroende på att det sköts av ett gäng unga män på 25-30 år, i en annars väldigt kvinnodominerad skolmiljö tycker han det är kul. Det spelas rugby och has kaplatävlingar, byggs katapulter och läses serier. Men mest "hänger" de nog bara med kompisarna, något som uppskattas mitt i en annars inrutad och krävande skolvecka. Idag ville han så gärna gå dit att jag föll till föga och vips blev dottern inbjuden att leka med en klasskompis. Så plötsligt fick jag ledigt! Just nu försöker jag nogsamt att undvika högen med pappersarbete som borde fixas och har precis bestämt att jag ska äta lunch med maken. På restaurant, mitt i veckan, utan barn - det känns nästan syndigt...

Ciao!