Skoskav

...och nu när ni ägnat 24 timmar at att undra varför kan jag svara: därför att någon har snott vårt skohorn. Och utan skohorn tar det en kvart för mig att få på mig mina lowboots, och jag har inte en extra kvart på morgonen: därav Converse.

Hur försvinner ett skohorn? Har vi en illvillig gårdstomte som gömmer saker?

Annars är det här en deprimerande sko-tid, jag vet aldrig vad jag ska ha på mig under mellansäsongerna. På vintern funkar stövlar och stövletter för det mesta, på sommaren finns det en massa fina sandaletter både platta och med klack. Men nu? Visserligen gillar jag att bära klackar, jag känner mig fin och man får snygga ben. Men det funkar inte alltid, för att ha höga klackar och inte känna sig för uppklädd krävs en viss sinnestämning. Il faut assumer. Både stövlar och sandaler är mer lättburet, och gympadojor förstås. Men på jobbet har man ju ofta mellandagar när klackskorna kännns för fina, och gympadojorna känns tonårsaktiga.

Annars finns bara tantiga "promenadskor" eller prepubära (nej sa säger man inte, prepubertala ?) ballerinaskor. Eller sa är det väl inte men jag känner mig som antingen tant eller tönt.

Kvinnor anses ju ofta vara skofetischister och skosamlare, jag är snarast skofobiker. Jag avskyr att köpa skor, dyrt är det också! Jag är mycket nöjd när jag verkligen hittar ett par snygga skor, men vägen dit är så lång och törnbeströdd.

(Nästa inlägg blir om väskor - nej jag bara skoja!)