Ny säsong

Äntligen kan man diska med öppet fönster och utsikt över grannens blommande syrén. Basilikan doftar från balkongen. Det känns som det satt hårt inne i år, men nu är våren definitivt uppe i varv.

Och jag har varit ute och sprungit, ett annat vårtecken. En, två, tre planlösa vändor innan mitt sanna jag tar över igen och det går som det brukar med träning och bikinibantning (dvs. inte alls). Men alla jag känner som tränar mycket har hälsoproblem; onda ryggar, slitna knän etc. Så jag tänker om jag bara låter kroppen vara ifred så kanske jag undviker att väcka den björn som sover? Nä, inte det?

Försöker rensa bland barnkläderna men blir hela tiden sittande med något pastelligt och mjukt i knät och huvudet fullt av minnen. Vad ska man spara? Det är ju inte alltid de finaste kläderna som man minns bäst. Den här gamla slitna HM-bodyn hade hon ju när hon var så sjuk och vi var så rädda. Eller den här fula ärtgröna pyamasen med snögubbar på som var det enda som var rent när vi skulle hem från BB. Han mötte VÄRLDEN i den pyamasen, den kan jag ju inte ge till myrorna! Det är lättare med ytterkläder och skor, men det är något med de där små intima klädesplaggen de har när de är riktigt små. Jag känner fysiskt känslan av deras lätta tyngd på axeln, den smärfyllda njutningen av snuttandet på bröstvårtan, den lilla perfekta handen som kniper om mitt lillfinger. Oh my, jag tror jag får byta arbetsuppgift med maken som sorterar verktyg annars blir det här aldrig gjort. Någon som behöver en sekatör?