Stilikon

Tittar på Fem myror med dottern och förundras mest över hur snygg Eva Remaeus är. Hon har outfits och frisyrer som skulle platsa på vilket hippt Sofo-fik som helst. Mycket trikå, träskor, huvuddukar och så emmellanåt dessa fantastiska festklänningar! Tittar man efter ser man hur noga kostymören jobbat med alla tres klädval, allt anpassat till personlighet och situation. Det är betydligt beyond (jag tycker lite svengelska passar bra så här när jag modebloggar) Magnus för korta byxor och Brasses schavighet.

Sedan kommer vi till avsnittet när det visas bild på ett barn och hans/hennes namn bokstaveras. Min dotter ser aldrig om det är en pojke eller flicka, de har samma randiga t-shirts och Gustav Wasa-frisyrer. Ofta ger namnet heller ingen större ledtråd. Det var långt innan man behövde prinsesskronor och comabtbyxor för att tala om viken sort man var.

67, 67 var har du tagit vägen nu?



(Det här kan, möjligen men kanske inte så troligt, vara ett första inlägg i en längre serie om maj sextiåttas 40-årskalas/kris som här i Frankrike är en STOR grej.)