Ju längre det går i det amerikanska primärvalen ju tröttare, mer cyniska och mer besvikna känns kommentarerna (och kanske även väljarna?).Delvis på mediernas hantering av kampanjen. Läs t ex vad Elisabeth Edwards skriver i New York Times: Bowling 1, Health Care 0.
"Did you, for example, ever know a single fact about Joe Biden’s health care plan? Anything at all? But let me guess, you know Barack Obama’s bowling score. We are choosing a president, the next leader of the free world. We are not buying soap, and we are not choosing a court clerk with primarily administrative duties."
Men också över att ingeting händer, att makten forfarande finns hos dem som alltid haft den. Nora Ephron skriver bitskt i Huffington Post:
"...whom are we kidding? This is an election about whether the people of Pennsylvania hate blacks more than they hate women. And when I say people, I don't mean people, I mean white men. How ironic is this? After all this time, after all these stupid articles about how powerless white men are and how they can't even get into college because of overachieving women and affirmative action and mean lady teachers who expected them to sit still in the third grade even though they were all suffering from terminal attention deficit disorder -- after all this, they turn out (surprise!) to have all the power."
Martin Gelin tipsade pa sin NY-blogg i SvD om den här artikeln som berör samma sak (tror jag, den här amerikanska satiren är ibland lite svår att följa när man inte är så insatt i amerikanska samhällsfrågor).
Men också över att ingeting händer, att makten forfarande finns hos dem som alltid haft den. Nora Ephron skriver bitskt i Huffington Post:
"...whom are we kidding? This is an election about whether the people of Pennsylvania hate blacks more than they hate women. And when I say people, I don't mean people, I mean white men. How ironic is this? After all this time, after all these stupid articles about how powerless white men are and how they can't even get into college because of overachieving women and affirmative action and mean lady teachers who expected them to sit still in the third grade even though they were all suffering from terminal attention deficit disorder -- after all this, they turn out (surprise!) to have all the power."
Martin Gelin tipsade pa sin NY-blogg i SvD om den här artikeln som berör samma sak (tror jag, den här amerikanska satiren är ibland lite svår att följa när man inte är så insatt i amerikanska samhällsfrågor).
Alltså, det är lätt att sitta på avstånd i ett relativt jämställt och klasslöst sammanhang och tycka att kvotering och affirmative action är fel i princip och tro att folk faktiskt får jobb pga av sin kompetens, bara de jobbar på och försöker ordentligt. Allt annat är tandlös "politisk korrekthet" (tidernas mest missbrukade term). Men så är faktiskt inte fallet alls än och så fort någon lyckas misstänkligörs han på grund av att han ju haft hjälp av denna avskydda affirmative action.
Det här är komplicerade frågor och man kan inte översätta amerikanska förhållanden vare sig till svenska eller franska. Här i Frankrike är det t ex förbjudet i lag att registrera någons ras eller religionstillhörighet (vi i Europa vet ju vad sådant kan föra med sig) och då är det ju också omöjligt att ha någon som helst statistik över hur många procent färgade det finns i parlamentet tex, eller att ha någon form av kvotering. Ett helt annat sätt att se på problemet och dess evetuella lösning alltså. (Fin bild från wikipedia.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar