Krank och blek

Varför valde de den där bilden? Tänk om folk tror at jag skriver en trädgårdsblogg?

Fast de kan ju gärna få tro att det ser ut så där i vår trädgård. Vi som bara har strejkande tulpaner (vill de ha mer betalt för att komma upp år 2?) och en näsduksstor gräsmatta. En näsduksstor gräsmatta som ser helt bedrövlig ut. Sällan har så mycket pengar, tid och energi lagts ner på en grämatta med så klent resultat. För en mig närstående person har vår gräsmatta blivit en personlig förolämpning; den ska tuktas till lydnad, skrämmas av bevattningsanfall till tystnad, nedtryckas i sina gräsrötter och helt enkelt lära sig veta hut och växa vackert, tätt och grönt.

Förra året blev den någotsånär presentabel någon gång i september. Tyvärr kunde inte familjens gräsmattefanatiker (som i andra sammanhang är en lugn och sansad person) hålla sig utan skulle prompt slänga på något specialgödsel innan hösten. Gödslet brände sönder allt levande. Jag skojar inte, gräsmattan blev helt randig; frodigt gröna band varvade med bruna jordband där gödslet landat. Jag föreslog att vi skulle göra ett rutmönster och spela jätteschack som i Kungsan när jag var barn. Det skämtet föll inte i god jord om man säger så.

Nu har den börjat ta sig igen efter omsorgsfull omvårdad och snälla ord. Men jag är säker på att mossan gör sig beredd till motatack. Kan vi få flytta först, snälla?