söndag 27 juni 2010

Dagens parisare ?


Fredag kväll vid sjutiden på tunnelbanan. Två brudar stiger på klädda i minimala blanka kjolar och toppar som måste vara köpta på underklädesavdelningen. De har klackar högre än Eiffeltornet, långa välfönade hårmaner och en sminkning som inte är ämnad för dagsljus. De är unga men ser helt enkelt... professionella ut. Jag gissade på ryskor, man hör ju så många stories om unga flickor som hamnar i klorna på prostitutionsringar.

Så säger den ena på bredaste skånska: Men asså, jag vill äjta på ett braaa ställe asså! Den andra håller med och sedan följer en mycket vardaglig diksussion. Och plötsligt ser de bara ut som två lite vilsna au-pairtjejer som tagit i lite när de klätt upp sig.

Men vad vet jag.

Frukost i det gröna

Det är söndagmorgon, eller kanske snarare förmiddag, och redan varmt. Så varmt att man vet att eftermiddagen kommer att bli olidlig om man inte tillbringar den i skuggan.

Åh, vad man behöver den värmen, några veckor varje år måste man få klaga över värmen annars blir vintern alltför svår. Det bär jag med mig från min svenska barndom: sommaren måste bli fin! Maken brukar skämta om att jag inte är en riktig svensk för jag fryser jämt. Tycker det är dragigt och ruggigt, sover gärna med raggsockor och tar på mig en tröja till. Men det kanske just riktig svensk jag är, men ett närmast genetiskt underskott på värme? Ljus, det får man ju oavsett väder på sommaren i Sverige. Men värmen! Jag vill ha den dallrande hettan som får en att vilja sova middag bakom stängda fönsterluckor, jag behöver vistas i städer där man väljer den skuggiga trottoaren, jag vill pusta och stånka, bära runt på en vattenflaska. Den där vattenflaskan, kommer ni ihåg de första tågluffarna och charterresorna? Vattenflaskan var nästan en statussymbol: titta på mig jag är på ett ställe som är så varmt att man måste bära runt på en Evianflaska!

Små barn som sovsvettiga lyfts ur spjälsängen, bli befriade från tungnblöjan och sedan rultar nakna ut genom verandadörren till den totala friheten. Vad gör det med ett barn att halva året vara tyngd av vinterstövlar och insnärjd i overall, mössa och vantar? Blir man annorlunda som människa om man lever sin barndom halvnaken, hud mot hud med mamma och lekkamrater? En sak är nog säker, då längtar man inte efter solen och värmen, där är solen hård och farlig. Hos oss är solen livet, hos de som bara har sol kan den betyda döden.

Det kan den ju göra hos oss också. Jag har slutat sola, delvis pga av cancerrisken men kanske mest för att jag får pigmentfläckar och inte vill bli rynkigare fortare än nödvändigt. Lite färg känns väl skönt, på vintern har jag grönvit, svensk hud. Men för solbränd, nej tack. Åldern tar ut sin rätt, hyn tål inte längre vad som helst. Nu sitter jag i skugga och sträcker ut de bara benen i solskenet som en riktig tant. Modet har väl också ändrats kanske? Ligger unga tjejer och steker sig som vi gjorde med en väckarklocka som tog tid när det var dags att byta sida? Jag höll koll på hur många timmar jag hade solat, som vore det ett tränignspass. 13 juni 1984: solat 3 timamr och 25 minuter, övningskört i 2 timmar och en kvart, pluggat till matteprovet: 2 timmar (samtidigt som solningen!). Vilken idioti!

Men idag är det strålande vackert väder, jag har ätit fruksot med barnen i skuggan under syrenen, det kommer att bli runt trettio grader och jag har blåmålade fönsterluckor att sova middag bakom.

fredag 25 juni 2010

Ikväll längtar jag hem

Och ikväll är hem en plats där man tar midnattsdopp och badar bastu, cyklar på grusvägar och plockar ängsklocka, prästkrage, klöver och timotej.


måndag 7 juni 2010

Bilddagbok


Eftersom jag tydligen inte har så mycket att säga visar jag lite bilder istället. Denna från dagens promenad t ex:



Stan börjar bli full av turister. Här ett gäng som jag tror är ryssar. Tjejerna i glittriga linnen och killarna i hatt och solbrillor, alla med kamera.


Canal St Martin. Ahh, att vara 20, läsa franska på Alliance Française, bo i ett minimalt chambre de bonne och tillringarna kvällarna här...


Hur mycket folk som helst samlas på kvällarna längst kajerna på den gamla kanalen. Branta järnbroar tar en över till andra sidan. Ibland kommer en turistbåt framglidande spelandes Piaf. Slussarna är långsamma. Ännu ett lite ruffigt område som numera är fullt av barer och trendiga affärer och dyrare och dyrare lägenheter. Om 20-åringarna fortfarande tågluffade år 2010 skulle de hamna här.


Ingen sommarkväll i Paris är komplett utan förälskat omslingrat par!

Hej, hej

Jo jag är här. Jag lyssnar, läser, pratar, lever. Men tydligen skriver jag inte. Det var inte alls någon medveten bloggpaus det här utan dagarna bara gick. Utan att fråga om lov. Jag har haft en massa bloggideer men inte kommit till skott, och så hamnade jag i det där att "det här borde jag skriva ordentligt om" och "först ska jag skriva om detta för att sedan följa upp med detta" och så blev det för jobbigt. Jag har tagit bilder med min mobil som jag skulle blogga om, och så gick dagarna och bilderna blir gamla, tankarna försvinner och nyheterna man skulle skriva om blir inaktuella. Att skriva om mors dag en vecka efter mors dag känn ju lite töntigt. Speciellt om man inte hade så mycket att säga om mors dag in the first place utan bara ville visa upp 6-åringens söta teckning. Så nu kommer den iallafall!


Saker jag tänkt på men inte bloggat om: ras, rasism, arbete, jämnställdhet i arbetslivet, foton på intressanta personer, bullbakeriet i skolan-debatten, Elena Kagan, vad som finns i min ipod, arbetslöshet, Gun-Britt Sundströms språk, nannys, varför jag inte vill läsa böcker folk rekommenderar för varmt, mat. Samt allt jag redan glömt.

Jaha, det där lät ju inte så muntert, det kanske är lika bra att jag låtit bli? Annars kan ni ju få önska ett ämne som jag kan skriva om?