Somliga dagar

Ibland funderar jag pa hur det skulle vara att ha sina färäldrar i samma land, eller kanske till och med i samma stad. Och kanske svärföräldrarna också, och brorsan och hans familj, och barnens gudföräldrar, och ens ungdomsvänner...

Jag flyttade utomlands när jag var gravid med mitt första barn. Jag lämnade föräldraförsäkring, VAB, maxtaxa, öpnna förskolan och kommunala musikskolan. Men framförallt lämnade jag barnens mormor och morfar. Nu bor vi i New York, mormor och morfar i Uppsala, min bror och alla kusinerna i London, farmor och farfar i Normandie och barnens faster i Paris. Vi träffas en eller flera gånger per år men ibland, dagar som idag, funderar jag på hur det skulle vara att kunna plocka upp telefonen och fråga morfar om han kan hämta i skolan, eller brorsan om mellankusinen har lust att komma på pyamasparty och sleepover, eller farmor om hon kan ta med den yngsta till tandläkaren. Eller bara kunna ses en stund, helt apropå, utan att betala 2000 dollar i flygbiljetter och ta en veckas semester.

Vi får annat, och livet vi valt har andra fördelar, men ibland undrar jag bara hur det känns att leva sådär fysiskt nära sina närmaste.