Visst kan vi väl enas om att nästan åtta-åringar har världens sämsta humor? Här hemma är det bara "Kom ketchup så går vi" och "As-tu déjà mangé du possion pané?" som gäller. Dessa vitsar berättas omständigt och långrandigt flera gånger om dagen.
Själv kunde jag bara en historia när jag var barn, Bellmanhistorien "Blodet droppar". Men nu har jag glömt hur den går, le clou var at man skrek "Men sätt på plåster då!" tror jag, men vari låg vitsen? Eller fanns det ingen, jag var ju trots allt nästan åtta?
Hanna och Ines
-
Hanna Hellquists krönika om taxen Ines. Vad ska jag säga? Att det var värt
att vara vaken klockan fem natten till lördagen bara för att läsa den? Att
värld...
9 timmar sedan
7 kommentarer:
Förlåt, men "du possion pané"...?
Annars har jag ett kul skämt där min dåvarande sammanboende Helena skulle förklara för vår franske hyresvärd att hon lagt gift i garderoben mot kackerlackorna. Helena har svårt med betoningen på S och i stället för poison sa hon, helt omedveten, poissons. Värden skrattade i allafall och gjorde fiskrörelser med händerna.
Jag minns också historien med blodet droppar men kommer bara ihåg att den typ gick ut på att den skulle vara jätteläskig men att någon inte fattade det utan sa till spöket att sätta på plåster...
Ola,
Förlåt men den är oöversättlig:
-As-tu deja mangé du poisson pané ?
-Oui.
-Comment t'as fait alors qu'il était pas né (pané)!
Det ar alltså en (mycket) dålig ordvits med pané (panerad) som uttalas som pas né (inte född).
Fler finns här för den som vill öva sin franska med barnsliga vitsar: http://www.mensup.fr/kids/blagues_chansons_BD?type=contenu&idc=6034
AK,
Ja något sådant var det. Verkligen jättekul!
*asgarvar* Jag är nog åtta år! *surfar till länken*
Jag tror det här är min favorit, fast jag inte skrattar åt samma sak som de franska barnen:
"tu sais tu es comme le h de hawaï, tu sers a rien! Casséééééé"
Mina pojkar har nog glömt att de brukade säga Cassé! till allt möjligt när de var i den magiska åttaårsåldern. Elva är också en bra ålder, de är så otroligt kompetenta och klarar nästan allt. Sen vet man inte riktigt vad man ska vänta under åren som följer.
I min åttaåringsvärld var blodvitsen ungefär så här:
"Jag var ensam hemma en mörk kväll när vinden ven och [alla skräckschabloner en åttaåring kunde komma på]. Plötsligt ringde telefonen och en hemsk röst sa: [förställ rösten så den blir riktigt hemsk] "Blodet droppar, blodet droppar, jag kommer om 30 minuter" och sen la han på. [något om hur rädd man blev och var man gömde sig] Så ringde telefonen plötsligt [viktigt!] igen och samma hemska röst [förställ rösten så den blir riktigt hemsk] viskade: "Blodet droppar, blodet droppar, jag kommer om 25 minuter" [rinse & repeat, 20, 15, 10, 5 minuter]
Plötsligt ringde det på dörren. Jag öppnade försiktigt och där stod en apa [Bellman?] och sa: "Blodet droppar, blodet droppar, kan jag få låna ett plåster?"
Stor lättnad och nervöst fnitter.
Aha, en liten annan variant, jag minns det som om man var i någon grotta?
jag har för övrigt en kollega som heter Brice. Jag kallar honom Brice the Nice hela tiden, han fattar ingenting.
Skicka en kommentar