Hej hallå,

Jodå jag lever och har hälsan, det här året gick bara gång med en sådan rivstart. Eller så känns det iallafall, vi åkte på semester lite huxflux och snart ska vi iväg igen så nu gäller det att klämma in allt man borde gjort innan jul och allt som ska göras under hela januari på ett par veckor. Jag som hade tänkt börja året med en ny tom almenacka, ordning och reda och tomma att göra-listor, istället springer jag mest runt i cirklar på samma sätt som innan jul.

Jag hade tänkt skriva att det är därför det blivit så lite bloggat, men egentligen tror jag ju inte på det. Det är nog snarare förlorad bloggvana och dålig inspiration som är orsaken.

I vilket fall så var 2008 ett viktigt år för mig och min lilla familj, ett rätt speciellt år. Det är uppdelat nästan precis mitt itu i ett "före" och ett "efter" flytten. Tiden för präglades ju mest av förberedelser och funderingar på "hur det skulle bli" och tiden efter är en blanding av upptäckarglädje och ajustering av förväntningarna.

Men om jag tar ett steg tillbaka och ser var vi befinner oss just nu så är jag nöjd med det mesta. Barnen mår bra, trivs i sina skolor, har kompisar och lär sig engelska. Makens jobb, som bokstavligt talat är en förutsättning för att vi ska få bo här (blir han av med jobbet blir vi av med våra visum) går över förväntningarna. Jag började jobba redan efter två månader vilket var snabbare än jag trodde, det jobbet blir också mer och mer intressant och jag kan jobba delid vilket är rätt befriande just nu. New York är fortfarande spännande och dessutom trevligare än vi vågat hoppas och vi har mycket kvar att upptäcka. Sedan vi fått vårt bohag känns det också mer som hemma. Dessutom har vi betydligt mer familjetid tillsammans här, vi har alla kortare dagar på jobbet/skolan mot vad vi hade i Paris och eftersom vi knappt känner någon har vi också väldigt lite "måsten" på helgerna.

På den negativa sidan finns förstås det faktum att vi är långt bort från alla våra nära vänner och familj, det går inte att komma ifrån att avståndet blivit större. Vi måste också jobba på att utvidga vår sociala cirkel här, det är inte så lätt att hitta tillfällen och tid att träffa nya bekanta och dessutom är vi inte speciellt bra på det. Jag har vid ett flertal tillfällen tänkt gå på diverse evenemang för att träffa folk men jag har alltid en bra ursäkt att låta bli. Men jag känner mig rätt ensam så jag får nog tvinga mig lite. Vi kan väl låstas att det är det jag gör när jag inte bloggar?