Nu är klockan drygt tre på morgonen och det är som förgjort att försöka sova, vilket väl inte är så konstigt eftersom jag somnade vid sju. Jag tittar på en dokumentär om slaveriet på PBS (statsägda TV-kanalen) och surfar lite planlöst. Indien ligger tio timmar före New York och min kropp vet inte när den ska sova eller äta längre.
Det känns bra att vara tillbaka även om det fortfarande känns märkligt att vi åker "hem", när vi åker hit.
Resten av familjen vaknar. Barnen är ovanligt lugna och utsövda, sonen gör läxor, dottern målar med vattenfärger, maken knappar på sin dator, jag på min. Jag dricker kaffe gjort i min nya, blänkande kaffemaskin som jag fick igår. Den är helt fabulous! Bara Dusty Springfield vet vad som skulle kunna vara bättre.
Jag tror vi ska fortsätta med den här dygnsrytmen, den är rätt behaglig. Vi har fortfarande oceaner av tid kvar tills vi måste iväg. Idag ska det bli minus fyra och sol och vi har en ny president! Det känns bra.
Nu frukost!
Annat vansinne
-
Att föra videosamtal i grupp i allmänna transportmedel. All användning av
mobiltelefon utan hörlurar på allmän plats är enerverande, men ju högre
volym på ...
2 dagar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar