Hemma på min gata i stan...

...såg det ut så här i fredags kväll.
Det var The Village Halloween Paradae. Mer, och lite bättre, foton här.



Det bästa var ett hundratal zombier, skelett och draculor som dansade synkat till Thriller hela paradvägen. Thriller fyller 25 år i år och Michael Jackson kändes på något sätt mycket passande bland gengångare och spöken.


Jag blev mest rädd av att vi alla fyra stod uppallrade på vingliga soptunnor i två timmar. Samtidigt som vi skulle hålla reda på häxkvastar, piratsvärd och diverse hattar. Men roligt var det, publiken var lika intressant utklädd som deltagarna och stämningen var lätt galen men trevlig. Maken tykte det hela liknade en Pridefestival och visst fanns det likheter, mycket beroende på populationen i våra kvarter. Det kändes inte lika ödesmättat som den Allhelgona jag skrev om förra året.

Rätt skönt är det dock att den här helgen är över. Det har klätts ut och paraderat i två skolor, trickats och treatats, skrämts och busats så det räcker för ett tag nu. Och inget mer godis innan jul nu, tack.