Dagens möte med a real New Yorker - Prolog

I tisdags var sonens fransk-amerikanska skola stängd, och vi tillbringade en del av dagen i Central Park med ett tiotal skolkompisar och deras (i huvudsak) franska mammor. Barnen klättrade runt i lekparken och vi mammor satt på bänkarna och huttrade och snackade. Jag tror det tog ungefär sju minuter innan jag hörde de magiska orden "Men så typiskt amerikanska mammor!" om något som inträffade i vår närhet. Och jag fick en omedelbar déjà-vu upplevelse. Tillbaka till för fem-sex år sedan och kanske Monceau-parken eller Bois de Vincennes och ett gäng svenska mammor som sitter på bänkar och tittar på telningar som leker bland franska barn och mammor. "Men så typiskt franskt!" lät det då i tid och otid. Från mig med, vid både ett och flera tillfällen.

Så för att inte helt fastna i expatghettot har jag bestämt mig för att uppmärksamma New Yorkborna omkring mig. Om inte annat så för att påminna mig själv om att även om jag kanske inte känner dem (ännu), eller tycker och tänker som de, är de helt klart vad som gör den här stan så fascinerande.