Dagens möte med a real New Yorker

Dottern var hembjuden på "playdate" till Marie. Maries mamma kallar sig Emma, egentligen heter hon något som alla har svårt att uttala och ingen kommer ihåg. Hon kom hit från Korea för att gå på College och blev kvar, eller höll sig kvar. Nu bor hon i en liten tvåa som är full, full med barbiedockor, köksredskap, möbler, symaskiner, tygstycken, sängkläder och prydnadsföremål högt upp ovanför femte avenyn med Marie och Jack, storebror. Mormor är och hälsar på, hon står i ett hörn och ler och nickar hela tiden jag är där. Mormor kommer så ofta hon kan från Korea, barnens far är halvkorean och "han bor i Texas".

Emma jobbar med att designa inbjudings- och gratulationskort på sin hemdator, hon är fascinerad av svenska och visar mig flera kort där det står "Krya på dig!" och "Hjärtliga gratulationer!" Jag frågar hur hon lärt sig och hon svarar "Internet". Men varför? "Sverige verkar fint, jag har en vän där".

Hon berättar att Jack är född i USA men Marie i Korea. "Jag ville åka hem och föda henne, det är svårt att föda barn i ett annat land, förstår du vad jag menar?" Jag förstår precis vad hon menar och vi förenas i minnen av besvikelser och missförstånd på BB i ett land där vi knappt behärskade varken språk eller kultur. Och jag förundras ännu en gång över hur stor den minsta gemensamma nämnaren kan vara även för människor som till det yttre inte har mycket gemensamt.