Sedan är det mellanmål (eftermiddagskaffe me' dopp!) klockan 15 och sedan middag 17.00. Helt omöjligt! Sedan ska man givetvis käka the och mackor igen vid 20.00...
Nu när jag andå är igång kommer annat jag numera retar mig på:
- Kvällspressen.
- En enda debatt i taget-mentaliteten.
- Pseudodebatter (väskor för 70 000 som inte kostade 70 000, Littorin-examina...).
- Väder-fixeringen.
- Skuldbeläggandet av arbetande mammor (trots att alla i princip jobbar!).
- Ammningstalibanismen (men det kanske har blivit bättre?).
- Synen att det är så synd om småbarnsföräldrar.
- Och det är mest synd om barnen också.
- Det är väl helt enkelt synd om männskorna!
- Trots detta verkar de flesta tycka att Sverige är det enda landet i världen där barnen har det riktigt bra.
- Hela det där kollekitva tänkandet; småbarnsföräldrar, löntagare, medelklassen... vilka är det egentligen, halva befolkningen?
- Hur många krönikörer behövs det egentligen i ett land med 9 miljoner innevånare?
- Uppfattningen att enbart Sverige har socialbidrag, föräldraledighet, förbjuden barnaga i skolan, frisk luft, sommarlov, a-kassa...
3 kommentarer:
Oui, Madame!
Jag retar mig på exakt samma saker! Och har just skrivit om de hattiga mattiderna.
Håller inte med dig om att bara svenska barn har det bra. Vad jag kan se har franska barn det lika bra, dock inte likadant.
Annars kan jag bara hålla med, som sagt.
Min ironi var nog inte så tydlig, jag menar att svenskar tycker att barn enbart har det bra i Sverige. "Det är ju ren barnmisshandel att sätta barn på dagis innan ett års ålder...." "Barn behöver fri lek 6 timmar om dagen tills de fyller 8...." etc.etc.
Din ironi gick mig helt förbi, jag tolkade det som DIN åsikt...
Javisst, det finns en massa "sanningar" om hur barn ska hade det för att må bra, och de stämmer EXAKT med den svenska föräldraförsäkringen.
Jätteskönt att ha kommit bort från det.
Skicka en kommentar