I denna artikel som inte är så ny säger Nina Björk om dagis:
"Min äldsta, Olga, är fem år. Hon är där nio till två, fyra dagar i veckan. Det är okej. Min son Linné fyllde just tre, och det... känns inte bra. Han tycker inte om att vara där. Han borde inte behöva klara av att vara utan oss. Behöva hantera att andra barn är dumma."
Denna åsikt skulle ses som mycket udda här, nästan skadlig för barnen. Socialisering av barnen, gärna tidigt, ses som väldigt viktigt och att lära sig hantera att "andra barn är dumma" ses nog som något som gör att man blir en självständig individ.
När min son var 5 skulle han tråkats ihjäl av att bara gå fyra förmiddagar i veckan, han skulle helst vilja vara kvar på fritids till klockan sex om han fick. Varför är alltid "minst dagis bäst" i Sverige? Så stökigt är det väl inte på dagis?
Hanna och Ines
-
Hanna Hellquists krönika om taxen Ines. Vad ska jag säga? Att det var värt
att vara vaken klockan fem natten till lördagen bara för att läsa den? Att
värld...
5 timmar sedan
4 kommentarer:
Mmm, det finns nog svenskar man inte kan flytta på heller.
De är som fisken i vattnet i Sverige, men bara i Sverige, och gissningsvis bara i en liten, liten del av Sverige.
Men där har de sin givna plats.
Men det verkar så jobbigt att skuldbelägga sig (och andra) så hela tiden. Så fort barnen inte är med föräldrarna så är det nödvändigtvis ett sämre alternativ.
Hur överlever man som ensamstående när man både ska hämta, lämna och försörja familjen?
Ja, visst verkar det jobbigt. Jag kände mig nästan lite blåst i början här när det visade sig att barnen inte alls verkade må sämre av att se betydligt mycket mindre av sina biologiska föräldrar.
Men här ser man ju också excesser åt andra hållet tycker jag. T ex föräldrar som absolut vill ha in sina barn i maternelle vid 2 års ålder, för att de ska få något slags "försprång".
Men nu märker jag att jag själv gör precis det som jag retar mig på. Dömer hur andra gör!
Sedan är det ju förstås så att barn är olika, med olika behov och oftast har man inte ju så mycket val. Man har sina arbetstider och den barnomsorg som erbjuds och sedan är det bara att "pussla" som man säger i Sverige.
Skicka en kommentar