Det bästa med affärsresor

...är att man får säga; "När jag var i Barcelona förra veckan så... "(valfritt slut på meningen) samt att man slipper vår trista lunchmatsal. Synd bara att Barcelonaresan denna gång enbart innebar: tåg, flygplats, flyg, taxi, hotel, möten, 27 kanaler spansk TV och ingen godnattpuss, hotelfrukost (den var bra!) mer möten, taxi, flyglpats, flyg, tåg.

Jag såg havet på cirka 3 kilometers avstånd, av Ramblas eller katedral inte ett dyft.

Men de har Zara på flygplatsen, och ett besök i en Zara-butik till var ju exakt vad jag längade efter "jamen de har säkert ett annat sortiment här en i de två butiker jag passerar varje dag på väg hem från jobbet".

Men trots mer än 10 år av sådana här resor tycker jag fortfarande att det är kul. Jag undrar varför? Är det bara för att det får mig att känna mig lite viktig? För att komma bort från vardagen? Delvis säkert, men det är något oemotståndligt i själva resandet. Oavsett om det är jobb eller semester, långt bort eller nära; det ligger alltid ett löfte i en resa, en möjlighet. Jag blir löjligt glad av att kliva på ett flygplan!

Och när anhöriga (läs föräldrar) suckar uppgivet åt min rastlöshet kan jag bara lugnt säga; you gave me the travel bug, big time!

I samma stund inser jag vad jag gör med mina barn som jag släpar runt halva jordklotet, antingen kommer jag aldrig att se dem eller så kommer de inte att lämna byn där de slår sig ner.