Vanliga vardagsmorgnar stoppar jag två barn i bilen, kör till dagmamman, parkerar, lämnar barn, stoppar ett barn i bilen, kör till skolan, parkerar, lämnar barn, kör hem, parkerar på vår gata, går till tåget, åker till jobbet.
Jag gör detta 2-3 morgnar i veckan sedan snart ett år tillbaka. Ok det går väl lite på autopilot men jag måste ju ändå köra bil och prata med två oförskskämt pigga ungar, en mycket pratglad dagmamma och en inte alls pratglad skolfröken, så lite vaken måste jag ju ändå vara.
Igår när jag kom hem från jobbet stod där ingen bil på gatan. Jag tittar igen, börjar gå lite tveksmt längst gatan, "var ställde jag den nu igen?". Ingen bil.
Jag går hem, ringer maken, han har inte flyttat på bilen. Nu finns det tre obehagliga möjligheter:
1) Någon har stulit bilen,
2) polisen har flyttat på bilen,
3) jag har glömt kvar bilen vid skolan.
I en dryg timme försöker jag minnas. Jag minns att jag lämnde sonen i klassrummet på skolan, nästa minnesbild är från tågperrongen. Total minneslucka.
Låste jag? Parkerade jag utanför en utfart? Glömde jag bilen? Gick jag till tåget? Ingen aning.
Manen kom hem, åkte och kollade och hittade bilen parkerad utanför skolan.
Jag har fortfarande inget minne av att ha lämnat skolan och gått till tågstationen.
Det kanske hade varit bättre om bilen varit snodd....
Hanna och Ines
-
Hanna Hellquists krönika om taxen Ines. Vad ska jag säga? Att det var värt
att vara vaken klockan fem natten till lördagen bara för att läsa den? Att
värld...
5 timmar sedan
2 kommentarer:
Hej! Jaha, nu svingar jag mig ut i bloggrymden för första gângen. Jo, jag vet att jag är gravt underutvecklad och retarded när det gäller nymodigheter av detta slag. Hur som helst: blogg blogg pâ dig Karin! Och du - vilken tur att det var bilen du hade glömt och inte barnen! Jag fruktar att det är vad som kommer hända mig i Stockholm - man sladdar hem efter en lâng dag och upptäcker att det är bara Nils som sitter vid middagsbordet - Léa kvarglömd pâ dagis. Eller att man kommer med andan i halsen till jobbmötet pâ morgonen med ett barn krampaktigt i varje hand - glömt att lämna av dem efter vägen! Ja, det ska bli spännande att se vilka fadäser man kommer râka ut för. För ett är ju säkert Karin - du är inte ensam om akut minnesförlust!/ Âtervandraren
Hej återvändaren,
Kul att du tittar in!
Jag har nästan gjort det en gång; jag lämnade C. hos dagmamman och körde sedan förbi skolan och hem och parkerade. När jag skulle gå ur bilen för att gå till tåget ser jag sonen i backspegeln, jag hade glömt att lämna honom!
Tur att jag inte låste in honom i bilen och gick till jobbet!
Skicka en kommentar