Snö och hosta

Det lipas i mitt hjärta
som det snöblandsregnar över staden.

Paul Verlaine.
övers. C. Truck

Ja, det var väl en väldig tur att jag inte blev översättare! Men alltså snöblandat regn, vad är det här? Dessutom har jag VAB:at hela veckan, eller snarare eftersom jag inte bor i Sverige, jobbat hemifrån, släpat med hostig son till jobbet, fixat och tricksat och försökt greja en ovanligt arbetsintensiv vecka ändå. Vi är så bortskämda med friska barn att vi helt glömt bort vad träligt det är när de är sjuka. Våra barn har aldrig varit magsjuka, aldrig haft flunsan och sedan två-årsåldern har de knappt varit hemma från skolan (förum en veckas vattkoppor kom jag just på). Men jag har väl inte tagit tillräckligt i trä för nu snörvlas och hostas det väldeliga.

Ja, ja. Det postiva är väl att man får lite ensamtid med sitt barn, men nu har vi haft så mycket ensamtid att vi är rätt uttråkade båda två. Ett par dagar har maken och jag jobbat halvdagar och bytts av vid lunch. Det var trevligt att ses båda föräldrarna och ett barn. En förälder och ett barn är vi ganska mycket, eller en förälder och två barn. Men två föräldrar och ett barn är inte så ofta. Det kändes som när han var liten innan lillasyster föddes.

Som ni märker har jag inte så mycket intressant att berätta, jag tror jag är lite sympatiseg i hjärnan av att inte komma ut tillräckligt!