Melting pot or pressure cooker?

Jag har äntligen läst Marciej Zarembas artikelserie om integrationen. (Ännu en fördel med tidningar på nätet, artiklarna åker inte ut med pappersinsamlingen utan man kan läsa intressanta grejer som skrevs för en månad sedan.) Parallellt läser jag New York Times stora serie "Remade in America" - A series about the newest immigrants and their impact on American institutions, även det mycket läsvärt. Serien som går i söndagstidningen har hittills behandlat skolan, arbetsplatsen, och idag sjukvården.

Perspektivet är alltså hur dessa nya immigranter påverkar det amerikanska samhället, hur samhället förändras och givetvis hur (eller om?) de nyanlända integreras. Idag är var femte amerikan nyanländ eller nära släkting till en nyanländ immigrant, immigratinen har inte varit så stor sedan Småland och Dublin avfolkades. Numer kommer inte så mycket europeer utan mest mellanamerikaner och asiater.

Det finns hur mycket artiklar, diskussisonsforum, statistik och expertutlåtanden som helst att fördjupa sig i för den som vill. Jag har bara läst delen om utbildning ordentligt ännu och även om ni inte bor här tror jag det kan vara intressant läsning. Frågeställningarna är ju dessamma överallt, även här i det som säjs vara en "melting pot". I går gick vi en lång promenad genom centrala Manahattan för att till slut hamna i en lekpark precis bredvid stadshuset. Jag trodde jag hamnat i Beijing. Stadshuset ligger granne med Chinatown och i lekparken var det kanske 100 asiatiska barn och tio med annat ursprung, Kinesisk trummusik hördes på avstånd och jag undrade hur många av tanterna som vaktade barnen som kan någon engelska alls.

Just kineserna har väl aldrig utmärkt sig för att integrera sig nämnvärt, det känns som om de skapar parallellsamhällen var än de befinner sig. Men hur motverkar man ghettoiseringen? Ska man motverka den? Hur försvara sina medtagna traditioner och sitt kulturarv och samtidigt bli en god amerikan (eller svensk)? Här firas St Patricks Day (irländska nationaldagen) som vore det 4th of July med parader och grön klädkod i skolorna. Ska man fira alla immigrantländers nationaldagar? Då skulle det bli färgschema varje dag i skolan...

Man brukar säga att en stor del av svaret ligger i bra utbildning för alla. Bara genom skolan kan man ge samma möjligheter för alla nyanlända och deras barn. Och bara genom skolan kan man ge en gemensam medborgarutbildning, om nu det är önskvärt. Ska man undervisa om väderingar? Ska man förklara lagar med att de bygger på de värderingar vi har i vårt samhälle? Och måste man anamma dessa värderingar för att leva här?

Men innan man kommer dit maste ju språket behärskas. Språket, språket, språket. Det älskade och hatade språket som måste behärskas och tämjas och göras till sitt. Ni läste väl Zaremba om hur svårt det är att behärska svenska? Och hur bedömd man blir efter ens uttal?

Gränsen går inte alltid mellan immigranter och "riktiga amerikaner" utan mellan de som behärskar engelska och de som inte gör det. Språknivån avgör om du lyckas i skolan, i arbetslivet, socialt. Här finns inte SFI men gratis specialundervisning , ESL -English as Second Language, för alla skolbarn som behöver. Sedan 1996 har antalet "English-learners" ökat med 60 % och de finns nu inte bara i storstäderna utan ute på landsbygden där man inte har någon erfarenhet av att undervisa stora grupper av elever som inte behärskar engelska.

I den här skolan i Virginia har man motvilligt tagit beslutet att undervisa de som inte pratar engelska i helt egna klasser i alla ämnen. Man menar att de aldrig har en chans i vanliga klasser, de kommer efter, får dåliga betyg. Så man har skapat ännu mer segregation. Meningen var att eleverna efter en tid skulle integrerars i vanliga klasser men det sker nästan aldrig. Men betygen stiger, resultaten är bättre. Bush's prgram "No Child Left Behind" kopplar den finansiella hjälpen skolorna får till elevernas resultat, kritikerna menar att skolan bara vill ha upp resultaten utan att egentligen se om eleverna är redo för ett liv utanför skolan. Skolan menar att deras roll är att undervisa, inte uppfostra eller integrera.

Nu ska jag ta och bita i del två som behandlar vad den finansiella krisen innebär för alla de låglönearbetare som strömmar över gränsen. Och kanske också för en svensk akademiker som snart måste fixa ett nytt jobb...

Uppdatering: De kommande veckorna kommer artikelserien att behandla immigrationens påverkan på affärslivet, politiken, socialtjänsten och familjen. Stay tuned!