Vem uppfann tyngdlagen egentligen? Inte var det en kvinna iallafall.

Har du upplevt tropiskt regn? Du vet när himmelens portar öppnar sig och det väller ner vatten i en sådan mängd att det bildas stora vattenpölar vid trottorkanterna. Har du sedan försökt ta dig från tunnelbanan det halva kvarteret hem iförd tunn sommarklänning och med ett jättestort inramat fotografi under armen nödtorftigt inslaget i en tunn sopsäck? Har du sedan, mitt i gatan, med regnet rinnande längs halsen och med armarna krampaktigt hållandes konstverket kännt den omisskännliga känslan av ett par underbyxor som tappar resåren?

För er i läsekretsen som inte bär kvinnounderkläder och kjol kan jag meddela att ett underbyxpar som kommit över rumpans hinder faller som vore den gjord av bly mot marken. Inget motstånd finns kvar och den uttjänta resåren säger yipee och försöker slå hastighetsrekord.

Nå har du upplevt detta så vet du också att det inte finns en möjlighet i världen att meddels en diskret gest eller naturligt rörelsemönster hindra ett par fallande underbyxor. Att knipa ihop knäna, hålla ihop kjolen med ena handen och liksom skutta fram ser jättekonstigt ut, verkligen. Att försöka dra upp underbyxorna med ena handen utanpå kjolen är direkt avslöjande, dessutom måste man vicka till höfterna för att få upp dem över rumpan igen på ett direkt oestetiskt sätt. Att ha en åttaåring som skriker från andra sidan gatan "Mamma, vad gör du?" hjälper inte heller.

Om du någon gång blir vittne till en dylik sen, vänd bort blicken. Lova!

Charlie - nu helt utan värdighet.