Sverige, Sverige

Sverige, Sverige, fosterland,
vår längtans bygd, vårt hem på jorden.
Nu spela källorna, där härar lysts av brand,
och dåd blev saga, men med hand vid hand
svär än ditt folk som förr de gamla trohetsorden.

Fall, julesnö, och susa, djupa mo!
Brinn, österstjärna genom junikvällen!
Sverige, moder! Bliv vår strid, vår ro,
du land, där våra barn än gång få bo
och våra fäder sova under kyrkohällen.

(Verner von Heidenstam)



Eller kanske:

Sverige, Sverige älskade vän
En tiger som skäms
Jag vet hur det känns
När allvaret har blivit ett skämt
När tystnaden skräms
Vad är det som hänt

Välkommen, välkommen hit
Vem du än är var du än är

Duka din veranda till fest
För en långväga gäst
I landet lagom är bäst
Vi skålar för en midsommar till
Färsk potatis och sill
Som om tiden stått still

Välkommen, välkommen hit
Vem du än är var du än är

Regnet slår mot rutorna nu
Men natten är ljus i ett land utan ljud
Och glasen glittrar tyst på vårt bord
Lika tomma som ord
Visst är kärleken stor

Välkommen, välkommen hit
Vem du än är var du än är
Välkommen, välkommen hit
Vem du än är var du än är

(Jocke Berg)




Eller vad sägs om den här?

Tack Sverige, för allt vackert som finns att se
Tack Sverige, du har fått oss att kunna le
Gröna skogar, himmel blå
Det finns så mycket man kan få
Tack Sverige, vi kan nog aldrig resa från vårat land

Lyssna på fåglarna, hör sen på trädens sus
Titta där växer rosorna
Där går ett kärlekspar, vad det är underbart
att kunna vara fri

Tack Sverige....

Jag ser en flicka le, åt någonting hon ser
Jag hör en kyrkas klockor slå
Stunden är inne nu, de ska bli man och fru
Redan hörs orgelns toner

Gröna skogar, himmel blå
Det finns så mycket man kan få
Tack Sverige, vi kan nog aldrig resa från vårat land

(Agneta Fältskog)



Och om ni undrar vad jag tycker om nationaldagsfirande hänvisar jag till TBFKAHM/Messerschmitt:

"Jag är inte ens stolt över att jag är svensk. Jag är glad och tacksam över att jag är svensk, men jag har svårt att vara stolt över något jag inte har utfört själv, något som bara är ett resultat över var jag är född."

Precis så har jag alltid känt. Vadå stolt? Jag har aldrig förstått hur man kan vara stolt över sin nationalitet eller sitt kön. Det mest märkliga jag vet är kommentarer som "När Söderling vann kände jag mig så stolt!" Que?

Sedan tror jag att norrmännens entusiastiska nationaldagsfirande har mer att göra med att de varit ockupperade av främmande makt än mindervärdeskomplex, iallafall historiskt sett. Jag har lättare att fördra, eller iallafall förstå, bombastiska nationalistiska yttringar i länder som sett sin frihet berövas, eller av folk som nekats möjlighet att utöva sitt språk och kultur. Svenskar och amerikaner finns inte på den listan.