lördag 13 juni 2009

Carnet de Route 5


Legoland
Jag ska väl försöka skriva klart den här långa reseberättelsen. Efter att ha varit vid världens ände beslöt vi oss alltså för att ta oss tillbaka till civilisationen. Framförallt tror jag att vi var hungriga. Säga vad man vill om New York men det finns hur många bra restauranter som helst, i alla prisklasser. Man kan äta frukost, lunch och middag ute året om utan att bli uttråkad eller besviken. Vi kom från Paris och har inte saknat det franska köket alls, bara i vårt kvarter har vi flera bra franska restauranter t ex.

Men, men vi har ju inte rest så mycket utanför storstäderna tidigare och plötsligt besannades alla våra fördomar. Alternativen till de allerstädes närvarande MacDo (som mina franskspråkiga barn säger) KFC eller Taco Bell var försvinnande få och sorgligt dåliga. Vi testade "Real Mexican Kitchen", en något bättre (och framförallt svindyr) restaurant i Sedona,"autentiskt" hamburgerställe med servitörer i cowboyhattar, finare hotellrestaurant i Grand Canyon, indiankök (som Mexikankst fast de friterar allt bröd - hua) och det enda som var ätbart var köttbitarna. Det trista var att det inte hjälpte att betala mer, då blev man bara mer besviken. Jag äter kött, men jag vill ju gärna ha lite grönsaker till, inte bara feta pommes eller Rhode Island-indränkt isbergssallad. Och att försöka köpa matsäck i mataffären var lika tråkigt det: formbröd, smaklös ost, tunn, tunn skinka. Hade man tur hittade man en gurka eller en tomat. Alltså all denna organiskt odlade mat som säljs i New York måste väl odlas på landet? Men där verkar man bara sälja trista grönsaker som ser ut som den färdats tre dygn i lastbil.

Våra flygbiljetter hem gick från Las Vegas och plötsligt hade vi en och en halv dag där.
Vad är fel i den här bilden?

Vilket ställe! Jag blev förvånad över att det trots allt kändes rätt litet, det känns som om hela staden består av en gata med 20 olika gigantiska hotell, fullpackade med semestrande och konferensande människor. Finlandsfärga på land ungefär. Hotellrummet var stort och flott och kostade en fjärdedel av vad det kostar i New York, maten var förvånandsvärt god om än inte så billig. Och så dessa absurda arkitektoniska monster till hotell. Vi gick runt och kollade in Venezia(inbyggd kanal med gondoler och St Markusplats), Paris (Eiffeltorn och Triumfbåge) Bellagio (vackra fontäner), Treasure's Island (piratskepp), Ceasars Palace (statyer och togor), Luxor (jätteful pyramid) och lite till.

Gondoler inomhus, ännu en sak jag inte visste att jag saknat.


Det mest fascinerande tycker jag ändå är att de här hotellen tar mellan 2000- 4000 hotelgäster var. Det är en otrolig mängd människor som kommer hit mitt i öknen för att spela på casinon och partaja, så mycket annat finns inte att göra. Nu var ju vi där med barn, viket väl är lite märkligt, och ingen av oss är intresserad av casinospel, men jag har ändå svårt att förstå grejen. Jag vet inte om Amerikaner mer än Europeer har behov av ett utlopp för sin barnsliga sida, att vara oansvarig och inte tänka på något allvarligt under en helg (återigen, det är väl ungefär som Finladsfärjorna kanske)?

Men barnen gillade poolen och jag gillande min Spagetti Vongole, fast ett dygn i "Legoland på speed" räckte gott.
Och affichnamnen är - Donny och Marie Osmond!



Ps. Jag har lagt in bilder till de tidigare inläggen i reseberätelsen också, allt enligt principen bättre sent än aldrig!

Inga kommentarer: