EU-inlägget - en kommentar

Som jag skrev i en kommentar til EU-inlägget nedan så tycker jag nu när jag läser om inlägget att jag bara säger rätt banala självklarheter, på ett rätt pompöst sätt dessutom. Desutom är det ju väldigt naivt: bara vi samarbetar så blir det fred på jorden. Jo tjena!

Men samtidigt som jag skruvar lite på mig när jag läser om det (jag är samma generation som Henrik Schyffert, jag har lärt mig att det är värre att verka pretentiös än att verka åsiktslös men nu har jag sett "the 90s" och försöker lära om) så tänker jag faktiskt sådär. När jag röstar är jag inte realpolitiker alls. Ibland försöker jag läsa programmen inför valen och tänka efter vad jag verkligen tycker i olika frågor men jag blir så förvirrad efter ett tag. Så det slutar alltid med att jag tittar på den grundläggande ideologin och röstar på de som har den ideologi som bäst stämmer överens med min.

Numera har jag gett upp om att följa de svenska partierna på nära håll och ska jag vara riktigt ärlig blir det enklare för mig om jag inte gör det. Då kan jag låtsas att jag fortfarande röstar på Bengt Westerberg som i mitt första val 1985 och strunta i vad fp har hittat på för jönserier sen dess. På samma sätt som jag tror mina föräldrar fortfarande röstar på Bertil Ohlin. (Jag lägger in en länk här för yngre läsare. Vill ni ha en länk till Westerberg också? Nä, trodde väl inte det, det är åldersgräns på den här bloggen!)

Jag vet inte riktigt hur länge den här strategin kommer att hålla.