Och så var det den tiden på året igen.

Jag är inte litteraturvetare och inte ens speciellt beläst. Men jag kan ända inte låta bli att tycka minst två saker om Horace Engdahls uttalande.

1. Borde man inte som Akademins ständige sekreterare hålla sig lite neutral? Sådana allmänna omdömen som "man kan inte komma bort ifrån det faktum att Europa fortfarande är det ledande litterära centrumet i världen" rimmar lite illa med det senare påståendet att "Svenska Akademien har som princip att bortse från författarnas nationella ursprung." Dessutom några dagar innan valet ska göras, vad vill han uppnå med det?

2. Är det inte lite förmätet att säga att USA är för insulärt och trångsynt när man kommer från Sverige? Fast Horace är förstås inte svensk, han är Europé. Och han har väl i ärlighetens namn inte påstatt att svenska författare är i världsklass heller.

Det är iallfall en ironi som inte undgått någon av hans kritiker att han kommer från ett land vars hela population ryms i New York City och som hur man än mäter ligger perifiert. Läs i Washingtion Post, Slate eller i Bloggosfären.

Jag är däremot partisk, jag läser numera nästan enbart amerikansk litteratur, och njuter! (Men det behöver ju i och för sig inte betyda att det är Nobelprisklass).