Paris var sådär underbart grått som det bara blir i Paris när himlen och Haussmannhusen har målats med samma vattniga pensel.Jag hann träffa vänner och ha jobbmöten, betala gamla p-böter, gå till doktorn och köpa barnböcker, dricka kaffe och se en riktigt fransk film. En film om klass och besvikelse, moral och förudmjukelse, där alla är mer eller mindre otrevliga och pratar hela tiden.
Jag åt terrine de campagne och cassoulet de chevreuil, chèvre och fondant au chocolat och drack Riesling och Graves.
Det var inte som att komma hem men det kändes hemtamt. Vackert och lugnt och tyst. Poliserna har sådana diskreta små sirener, det är nästan tomt på gatorna på natten, taxibilarna lyser med sin frånvaro. Jag kan nog tänka mig att bo här igen.
Barnen var i Normandie och när vi kom dit hade de varit uppe i gryningen och plockat musslor i lågvattnet. Jag åt tre tallrikar. Senare blev det rôti de porc späckad med plommon och äpple.
Ja, och så var vi på amerikanska ambassaden och fick våra visum, det var visst därför vi åkte.
6 kommentarer:
Det var en hemkomst det.
Vackert.
Åh, det låter alldeles underbart. Sitter själv och funderar på att åka iväg en månad och skriva. Har nog ratat sydostasien och riktat in mig på Europa. Nu återstår bara att bestämma vart... Italien, Frankrike, Storbritannien...
Anders och Anna-Karin, det var härligt, och så där lyxigt som det bara blir när man är turist i sin egen stad. Man gör det man vill (och lite det man måste). Dessutom visar sig Paris från sin bästa sida den här årstiden. Nu är jag tillbaka i NYCs kaos och försöker hitta bäringen igen.
Poliserna har sådana diskreta små sirener...
Och jag som tycker att det är så skönt i Sverige, där polisen har så diskreta små sirener jämfört med i Paris... Var svensk har sin ankdamm!
Hej Ola,
Det var ett tag sedan! Jo, tyst trafik har man inte hört talas om här...
Tillbaka i Sverige, inte så mycket att blogga eller säga om det. ;)
Skicka en kommentar