Perfect Day

Idag fredag, har vi haft en riktigt perfekt dag skollediga sonen och jag. Ni vet en sådan där dag som man vill minnas när man är sur, trött och osams.

Först var vi och tränade. Bara det, ett av mina eviga dåliga samveten som jag inte klarat av att ta tag i sedan jag kom hit. Men nu visar det sig att vår barnvakt, som förutom att vara en duktig, trevlig, ansvarskännande och disponibel svensktalande barnvakt, utbildar sig till Pilates-instruktör. För att få ut sin examen måste hon ge hundratas instruktionstimmar som hon inte får ta betalt för (normalt kostar en timme 80 dollar). Så hon behöver otränade kroppar att träna på. Inte ens jag, kvinnan som gav träningsfobin ett ansikte, kan säga nej till det. Så nu far jag gratis privatlektioner i en trendig studio mitt i Soho två, tre gånger i veckan under ett antal månader. Ni vet det är ett sådant där ställe där man varken behöver ha med sig egen handduk, schampoo eller hudkräm. Och personal coach, det är grejen! Någon som bara är intresserad av mina slappa magmuskler och sneda rygg. Dessutom var träningen jätteskön, mycket dra ut och öppna upp. Nu känns det i gäddhäng, rygg och mage.

Som belöning till sonen för att han satt still och läste medans jag svettades åt vi pizza och gick pa bio. Wall E, även det ett bra val för huvudpersonerna är två robotar som inte talar på hela filmen, så jag slapp översätta i örat. Efter det strosade vi från East Village tvärs över Manahttan hem. Diskuterade livet och åt glass i solen på Union Square. Det var 25 grader idag, värmen är tillbaka. Vi hämtade lillasyster på förskolan och satte oss på terassen hemma och läste böcker för varandra.

What a perfect day... (och jag lägger in den här versionen för jag blev på ett sådant Band Aid-humör av den här dagen, ni vet "alla människor är mina vänner och ingen är dum".)