Jag har tillbringat två dagar hos "the social security administration office". Vi försöker få de socialförsäkringsnummer vi nu har rätt till eftersom vi har visum. Första dagen lyckades vi efter ca tre timmars väntande, nummerlappstagande, runtspringande till andra våningar med nya väntrum och nya nummerlappar ansöka om ett nummer. Numret kommer om 4-12 veckor för allt måste kollas med immigrationsmyndigheten, dvs de som precis har kollat allt och gett oss visum som ger oss rätt till nämda nummer. Nästa dag fick jag komma tillbaka med mitt svenska vigselbevis för att visa att vi var gifta. Visserligen har jag ju fått mitt visum eftersom vi är gifta men socialförsäkringsbyråkraten måste själv titta på, och kopiera, mitt svenska papper från kyrkan vi gifte oss i. Jag översatte vad som stod och sedan kunde jag ansöka om ett nummer också. Det kommer också om 4-12 veckor för nu ska hon kolla mitt papper med immigratinsmyndigheten trots att de ju bevisligen sett precis samma papper.
Barnens nummer kan vi inte ens ansöka om, först måste vi ansöka om arbetstillstånd för dem. Jag skojar inte, "nej barnen är ju inte gifta med er make så de behöver arbetstillsånd". Jamendåså, då förstår jag. När de fått arbetstillstånd kan vi ansöka om nummer till dem. Undrar om jag kan få min fyraåring till att jobba extra på McDonalds till jul?
Men kanske ligger det något trösterikt i att stora statliga instutitioner är sig lika världen över, en byråkraternas förbrödring över landsgränserna. "Byråkrater utan gränser" exporterar nog för glatta livet till utvecklingsländerna.
Kornet har sin vila
-
Att jag inte hann fram har ingen betydelse. Min farbror var där. Det var
odramatiskt. Bara ett steg till på en vandring. Jag tänker att jag kan
välja vilke...
1 dag sedan
2 kommentarer:
Det där påminner om mitt möte (eller möten) med CAF i Frankrike 1993/94, då vi listat ut att vi som studenter tillhörande dåvarande EES hade rätt till bostadsbidrag.
För att göra en väldigt lång, och smärtsamt byråkratisk, historia kort så började jag min ansökan i oktober och fick mina pengar i juni, strax innan vi åkte hem till Sverige igen...
Min ryske klasskompis hävdade med bestämdhet att den franska byråkratin var värre än den ryska...
åh, CAF i 13:e! Ett av mina mardrömsminnen från tiden i Paris. Man brukar säga att fransk och italiensk byråkrati är lika ogenomträngliga med skillanden att den franska faktiskt i slutändan fungerar.
Alla dessa svenskar som klagar på förmynderistaten i Sverige behöver bara göra ett officellt ärende i annat land för att börja tala lyriskt om personnummer...
Skicka en kommentar