En historisk tid

Jag tittar på TV igen, repris på The West Wing säsong sex. Det är primärval och bland en hel drös demokratiska kandidater finns en kongressledarmot som är "latino". Han kommer senare att bli demokraternas kandidat och även vinna valet tror jag, jag har inte sett de senare säsongerna. Aaron Sorkin skrev den här serien långt innan Senator Obama var nominerad men tydligen skrevs den här rollen med Obama i tankarna. (Det här är kul om man är ett West Wing-fan, även om det är några veckor gammalt nu).

Och nu håller verkligheten på att överträffa dikten. För det verkar ju som om det kommer att gå vägen. Även om ingen vill ta ut segern i förskott så finns det nog inte mycket som McCain kan göra nu för att ta in avståndet. Det är så lätt att glömma hur historiskt det här är. Det är bara femtio år sedan Rosa Parks vägrade att resa sig på bussen. I ett USA som fortfarande är så segrerat, där de enda framgångsrika färgade soms syns är sportstjärnor eller sångare, där trots år av affirmative action (ungefär kvotering) förutsättningarna är så olika. Obama är inte bara färgad, han kommer från enkla förhållanden; hans mamma var en tonåring som blev gravid med en man från Afrika som snabbt lämnade henne. (Och ändå ska Obama tydligen vara elitistisk, McCain har ju bara gift in sig i en miljardärfamilj).

Ibland blir vi ju lite trötta på amerikanernas american dream-retorik men det är intressant att den drömmen är så djupt rotad i människor här, samtidigt som den ju inte varit sann på länge. Alla lyckas inte, det spelar roll vilken familj du kommer ifrån, vilken hudfärg du har, var du bor, vilka skolor du går i. I USA minnst lika mycket som i Europa. Men Obamas framgång visar att det fortfarande är möjligt.

Jag vet inte om ni sett Colin Powells intervju när han gick ut med sitt stöd för Obama. Han sa många bra saker bl a ungefär detta: Det har sagts att Obama är muslim, vilket han inte är. Men om han så vore, betyder det att unga muslimska amerikaner inte kan bli president i USA? Är de mindre amerikaner än vi andra?

Sedan kan man ju fråga sig om det betyder något att USAs president är färgad, Condolezza Rice är också svart. Men jag tror det har stor betydelse, både för den inhemska befolkningen och för hur omvärlden uppfattar USA. Det blir i vilket fall en mycket tydlig brytning med Bush-eran.

Jag tror 4:e november blir en dag att minnas.