Söndagen tillbringade vi på stranden: Long Beach en timme med tåg ut på Long Island. Det såg ut som en lagom trist förort föutom att det fanns en oändligt lång och ganska bred sandstrand. Bakom stranden låg vad som såg ut som en amerikansk motsvarighet till ett miljonprogramsområde. Inte så mysigt kanske men med ett avslappnat folkliv med beachvolley och strandtennis. Och mina fördomar kom på skam för människorna är definitivt inte fetare än i Europa. Vattnet var kallare än i vår tjärn i Dalarna men vågorna var desto mer imponerande och solen betydligt starkare. Badvakterna har sådana där röda flytbojar som Pamela Andersson brukar springa snyggt med och röda shorts som sig bör.
Det var en skön dag, kanske mest för att barnen tycker att det är så otroligt kul med sandslott och höga vågor. Själv håller jag nog med Peter Englund när han beskriver strandlivet bättre än jag någonsin skulle kunna. Men det är skönt att vid behov så lätt kunna ta sig ut ur stan.
Hanna och Ines
-
Hanna Hellquists krönika om taxen Ines. Vad ska jag säga? Att det var värt
att vara vaken klockan fem natten till lördagen bara för att läsa den? Att
värld...
32 minuter sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar