Dimman tätnar i kvarnen

Zandén-Gyllenhammar-debatten måste vara årets mest förvirrade. Eller debatten förresten, för att det ska kallas debatt måste det väl finnas ett debattämne? Och tydliga ståndpunkter, eller? Jag förstår fortfarande ingenting av originalartikeln som lyckas med konststycket att vara både värdekonservativ (låt män vara män) och lite härligt 68-lössläppt (varför vara trogen?), vilja ha lika villkor (kvinnor kan också ha älskare) men inte jämlikhet (Jämställdheten kväver oss!). Det är nog det mest unkna jag läst på länge och då har jag inte ens kommenterat den livligt citerade slag-över-munnenfrasen. Alla kommentarer, bloggar och svar ökar bara förvirringen eftersom ingen riktigt förstod vad de ville ha sagt. Och nu har ännu ett svar kommit som inte har ett dugg med artikeln att göra, hur länge tänker Newsmill hålla på?

Jag blir bara trött och rätt besviken på Newsmill, redan innan de börjat. Visst de får väl mycket trafik och visst kan de publicera provokativa artiklar men varför inte av någon som har något att säga och kan utrycka det i skrift? Var inte poängen att okända människor som hade något att säga skulle kunna få skriva, inte redan kända människor med inte speciellt mycket att säga? Jag menar spritromantik. Känns fräscht. De bloggkommetarer de också lyft upp som inlägg på Newsmill-bloggen är av åsa Jinder och Nicklas Strömstedt, inget ont i det men inte är väl det för att just de inläggen var speciellt välformulerade utan för att det är namn man redan känner igen?

Martin Jönsson verkar övertygad dock, och han har väl sett mer av slutresultatet. Men han gillar deras blogg som jag tycker är rätt jönsig, mest namedropping av olika Bonnierpersonligheter och redovisande av lunchmenyer och kontorsutsikter. Känns inte direkt som huffpost.