Här sitter vi

och väntar på Hillary. Såg Michelle Obama igår. Hon är en duktig talare men talet var ju rätt mesigt. Eller hon höll väl det tal hon måste, tydligen sa hon "America" 15 gångar, "values" 12 gånger och "family" 34 gånger eller nåt. Hela den här dynasti-grejen är så konstig. Obamas syster talade, Michelles bror var på scenen, Caroline Kennedy introducerade Uncle Ted, allas mammor sitter tårögda i hyllningsfilmer och ikväll ska tydligen Chelsea introducera sin mamma. Det måste vara helt omöjligt att göra politisk karriär om man är ogift/barnlös.

Igår gjorde vi något annat som kändes främmande, vi köpte skoluniform åt sonen. Vi har ju skrivit in honom på en fransk/amerikansk skola och där har de uniform minsann. I teorin tycker jag egentligen att skoluniform kan vara en bra idé. Delvis för att man undviker kläd/modestress men kanske också för att man undviker att lärarna behandlar en flicka i trevlig klänning annorlunda är en hängbralls- och kepsförsedd kille. Barnen blir ju anonymare och det kanske också kan vara av godo.

Det var i teorin det. I praktiken hade jag tänkt mig att det väl skulle ha någon tennsitröja med skolemblem. Hmm, det visar sig att uniformen består av grå flanellbyxor, marinblå kavaj och slips - varje dag (och de gäller även förskolan där det går 3-åringar!). Sonen är lätt...tveksam kan man väl lugnt säga. Han som normalt vägrar ha skjorta för att det är obekvämt. Vi säger att det är som fotbollströjor, det betyder att man tillhör samma lag, att man hör ihop. Och han, och vi, vänjer oss nog, när alla andra har samma kläder blir det väl normalt rätt snabbt. Och man kan ju slippa en del förhandlande om de sönderslitna jeansen verkligen går att ha en vecka till. Det gäller bara att hålla sig för skratt när han försöker fylla ut kavajen.

Värre än uniformen är att de måste ha lunch med sig varje dag. Jag försöker googla på "lunch box menues" för att förstå hur man ska kunna skapa varierade, näringsrika luncher som är tillräckligt kul för att en sju-åring verkligen ska äta dem, och inte byta ut dem mot borsgrannens chips.

Hå hå ja ja, det är slitsamt att vara en SAHM. Nu ska jag lyssna på senator Clinton.