The land of the free - if you're rich and healthy

Det pratas en del om sjukförsäkringssystemet och hur det borde moderniseras på demokraternas konvent. Och med rätta, maken har hört att ungefär 50 000 människor dör varje år för att de inte har råd med vård. Inte bara hjärtpatienter utan människor som inte går till doktorn när de har flunsan eller behöver antibiotika.

Idag var jag på läkarundersökning med sonen för att få intyg inför skolstarten. Jag ringde till franska konsulatet (vi behövde någon som kunde översätta franska vaccinationspapper) och bad uttryckligen om tips på någon med resonabla priser. 20 minuters besök med: längd/vikt/har han några allergier?/ta blodtryck o dyl. kostade 200$! Vår försäkring täcker upp till 80€/besök vilket ju jag trodde skulle räcka galant. Givetvis saknades någon vaccinationsspruta så nu har vi tagit ett blodprov för att kolla om han är immun mot påssjuka - 308$ kostar det testet. Jag kollade precis, laboratorietester täcks till 95% som tur var.

Vissa saker känns verkligen extrema här. Jag som tyckte det var stor skillnad på Sverige och Frankrike får perspektiv. Det Europa vi tycker är så splittrat delar trots allt en hel del politiska och kulturella värderingar. Tex att det, som jag nu hört Ted Kennedy säga ett antal gånger, är en rättighet att få sjukvård, inte ett privilegium. Har något annat industrialiserat land så dålig sjukförsäkring? Att det rör sig om det rikaste landet av alla gör ju saken bara ännu mer beklämmande. Enligt den här organisationen kostar en dags krig i Irak lika mycket som healtcare för 163 525 personer (jag vet inte om dessa siffror stämmer).

Och jag som tycker att både svenskar och fransmän kan vara väl självgoda och tycka at de sitter inne med sanningen, efter ett par kvällar med ett amerikanskt partikonvent (och då är det ändå det demokratiska) framstår vi europeer som beundransvärt modesta och självkritiska. Gång på gång säger talarna saker som: bara i Amerika är ditten eller datten möjligt, bara vi amerikaner kan göra det ena eller andra. Vi bara tittar på varandra här hemma, vad pratar de om, varför skulle det där bara vara möjligt här?

Det tar nog ett bra tag att vänja sig och att lära sig tyda och förstå deras retorik. Alla verkar ju helnöjda med Hillarys tal igår och allt jag hörde var: I, me and myself. Iallafall i första halvan av talet tyckte jag att hon bara talade om sig själv. Men jag tror det där verkligen är en kulturell grej och att det inte stör någon utan att det förväntas. Hennes partisaner måste få känna sig stolta över henne. Sedan hade hon en mer feministisk vinkling än hon brukar vilket jag tror var smart, hon måste försäkra sig om att de som är besvikna att det inte blir en kvinnlig president inte stannar hemma på sofflocket.

Ikväll är det Bill Clinton och Joe Biden och på torsdag äntligen Obama. Får se vad han säger om sjukförsäkringssystemet. Om inte annat blir det nog party och ballonger och Springsteen kommer tydligen.