Det finns en blogg av en känd svensk intellektuell som jag brukar följa. Kommentarerna där brukar hålla hög klass och ibland undrar man om alla är professor emeritus (och ibland undrar jag om de bara svamlar). Iallafall brukar jag inte våga kommentera men idag gjorde jag det. Jättekort, lite beigt inlägg (dessutom i ett ämne jag inte riktigt behärskar). Nu ser jag att jag lyckats peta in hela två stavfel i mitt mini-inlägg. Dessutom försökte jag vara rolig och jag är inte säker på att det går fram.
Vad skulle jag dit och göra? Men de verkade ju ha så roligt de där insatta och ingen hade kommenterat på det här inlägget än. Nu inser jag att inläggen är modererade och att de bara inte är publicerade ännu. Det betyder att mitt fåniga inlägg kommer at vara nummer 15 när diskussionen redan tagit en helt annan vändning och nått en annan nivå.
Jag skulle så gärna vilja vara lite mer bildad och jag har så svårt att göra något åt det. Jag läste företagsekonomi, marknadsföring och franska på universitetet. Ni fattar? Inte riktigt de studier landets intelligentia skulle ägna sig åt. Och vad i allsindar gjorde jag på gymnasiet? Jag minns ingenting. Det känns som om jag skulle behöva minst två års heltidsstudier vardera i ämnena: filosofi, historia, statskunskap, religionshistoria, geopolitik, konstvetenskap, litteraturhistoria och säkert ett par ämnen till innan jag ens kommer med i matchen. Innan jag ens börjar kommentera på vissa bloggar.
Men livet är långt right?
Hanna och Ines
-
Hanna Hellquists krönika om taxen Ines. Vad ska jag säga? Att det var värt
att vara vaken klockan fem natten till lördagen bara för att läsa den? Att
värld...
23 minuter sedan
2 kommentarer:
Haha, det där känner jag igen precis! Och då har jag verkligen inte några studier i franska mm bakom mig. De är så högtravande och välformulerade de där kommentatorerna, men jag kan inte låta bli att säga nåt emellanåt. De kommer en så nära, de där fantastiska bloggarna som man beundrar. Sen brukar jag ångra mig när jag ser mitt taffliga lilla inlägg och nästan skäms.
Värst är det hos en del, som inte är riktigt av den stora storheten, som säger något nedlåtande, gärna i samklang med andra som de har accepterat. Man bör åtminstone ha ett litet kåseri publicerat någonstans för att få vara med.
Då är det bara att klämma några modebloggare som motvikt.
Ah, det är kanske så man ska göra? Kvasiintellektuella inlägg hos Blondinbella. Hmm, vet inte om det skulle få mig att känna mig smartare.
Skicka en kommentar