Det här är utsikten från vårt tak, vi har en terass vilket har varit ljuvligt de här ljumma sommarkvällarna. Åt andra hållet ser man precis översta spetsen på Empire State Building.Igår gick vi knappt ut på hela dagen, barnen ville inte, jag ville inte. Vi har haft ett tremannafritids här i en månad nu och vi börjar tröttna. Zoo, muséer, båtutfärd, bada och parken, parken, parken. Det är förstås en förmån att få umgås med sina barn 24 timmar om dygnet en hel sommar men nu behöver vi göra något annat. Framförallt behöver barnen kompisar, och jag med. Fördelen är att alla är peppade för skolan på tisdag, det ska bli så skönt med lite rutiner.
Men det fick mig att tänkt på att vi trivs här hemma. Jag som var så stressad när vi valde lägenhet, nu känns den helt självklar. Samma med kvarteret, inte New Yorks mysigaste eller trendigaste men levande och redan vårt. Dessutom är saker som gjorde oss tveksamma inte något problem alls, som att barnen delar rum. De har aldrig gjort det tidigare men de har varken protesterat eller haft problem att somna. Och alla möbler och grejer som finns i en container någonstans i Le Havre börjar kännas rätt onödiga. Behöver vi egentligen fler än fyra gafflar? Och ett helt tomt vardagsrum är ett utmärkt dansgolv alternativt bilracingbana.
Annars så såg jag ju talet igår förstås men det har ni väl redan läst om överallt. I vilket fall är han en bra talare Obama, och showen var så mycket show det kan bli. Han pratade mycket om arbetare, klassklyftor, healthcare men också försvar, patriotism och enligt min smak alldeles för mycket om sin familj och uppväxt. Men så är det nu här, de väljer en person i första hand, inte ett program. Det verkar som om demokraterna lyckats med sitt konvent iallafall och jag måste erkänna att det är första gågen jag suttit fyra kvällar i rad och lyssnat på politiska tal. Och nästa vecka börjas det om igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar