Jag saknar bloggandet ofta.
- Varför bloggar du inte då?
Först hade jag inte tid.
Sen hade jag inte ork.
Och sen tror jag att jag hade glömt hur man gör.
It's complicated som man säger numera.
2011 har varit ett något lugnare år för oss än 2010, som nog i och för sig var ett rekordår för förändringar för oss. Största förändringen 2011 var grundandet av ett företag och att jag sa upp mig från det jobb jag hade för en osäkrare tillvaro som egenföretagare. Hur det går? För långsamt, förstås, men det ingår väl i hela förutsättningen. Givetvis vill man att allt ska gå framåt snabbare än vad det gör, men framåt går det trots allt.
Jo just det, vi har renoverat också. Så nu känner jag mig som en riktig svensk! Ungefär samtidigt som jag började jobba hemifrån började också fyra snälla rumäner jobba här. De har rivit väggar och kök, slitit upp kakelgolv och lagt trä, målat och fixat. Två månder med micromat och att ständigt ha folk hemma räcker! Men jag ska inte klaga, vi har (ta i trä, ta i trä) haft duktiga byggjobbare här och allt är klart inom budget och tidsgränser. Och det är ju faktiskt självvalt, dessutom kan man ju glädja sig åt att man hjälper till att hålla europas gnällande, skeva hjul rullande. Vad skulle det bli av ekonomin utan inredningsboomen? Men det är skönt att det hela snart är över, det går så generande mycket tid till renovering, trots att vi inte gjort något egentligt renoverande själva. Planerande och funderande, en hel del kompromissande och ett oändligt antal bilresor till Castorama.
Nu lägger jag in en före-bild här (eller egentligen undertiden -bild) så kanske ni kan få en efter-bild så småningom! Och så snabbar jag mig att publicera, innan jag ångrar mig. Jag vill så gärna ha ett blogginlägg med datumet första januari!
2 kommentarer:
Så roligt! Jag har slutat skriva om hur roligt det skulle vara att blogga mer och bättre, det är absolut något jag vill men tydligen finns det andra saker jag vill ännu mer. Som jobba, laga mat, dricka kaffe, läsa läxor med barnen, titta på tv och läsa böcker. Sen har faktiskt Facebook och i någon mån Twitter tagit över det där snabbloggandet som gjorde att jag kunde snitta två, tre inlägg om dagen under långa perioder. FB är mer begränsat och mindre beständigt, särskilt om man väljer att begränsa läsekretsen som jag gjort. Det kan tyckas underligt eftersom jag varit rätt öppen alla år jag bloggat, men det kändes annorlunda med FB.
Gott nytt år, jag hoppas vi får tillfälle att ses under 2012!
Twitter funderar jag helt på att sluta med, jag är ändå mest en publik där. Det känns aldrig som om någon är intresserade av mina tweets:) Och så tycker jag diskussionstonen ofta är för tuff för mig.
FB har jag svårt för, antagligen för att jag har sådan blanding bland vännerna. Borde kanske begränsa och förstår vad du menar med att det känns annorlunda. Jag tror det beror på att bloggen måste folk söka upp medans vad som skrivs på FB nästan hamnar folk i knät vare sig de bett om det eller inte. Jag har svårt att hitta tonen där, antingen för opersonligt och tråkigt, eller för personligt och utlämnande. Jag får ibland så väldigt konstiga kommentarer!
Som vi väl konstaterat tidigare, ibland är det lättare att vara personlig med männsikor man inte känner.
Och visst ska vi äntligen ses!
Skicka en kommentar