Ibland är man som förälder extra korkad.

Hade jag jobbat på Lego hade min bloggpost nedan nog gjort mig rätt sur. "Ja, men ni vill ju inte ha annat än monstertruckar" skulle jag muttrat åt skärmen. Nu har jag nämligen kollat Legos katalog och givetvis fanns där allt från bondgårdar till krokodiler och en hel del annat rätt könsneutralt. I min butik däremot fanns ju bara vad som ändå måste anses vara väldigt pojkinriktade grejer. Och det är ju faktiskt mitt fel, mitt och alla andra som handlar där, för det spelar ju ingen roll vad Lego producerar eftersom väl butikerna bara köper in det som efterfrågas. Och eftersom min dotter alltid haft så mycket annat på sina önskelistor har det inte blivit något lego. För mig liksom antagligen för många andra.

Men allt tal om Lego här fick mig att dra fram ett oavslutat Monstertucksprojekt igår när en kompis var här och jag "tyvärr" inte fick igång wiin. Och visst ville syrran vara med, hon och hunden som dock inte var lika fallen för det här med precisionsarbete. Däremot hjälpte han till att tugga till  några bitar så att de ser ut som om racerbilarna redan fått sig några törnar...

Och i morse kom jag upp till det här:

 

Och här ett stilleben med resultatet!

Det jag däremot tycker är tråkigt är att man numera köper byggsatser i lego, ungefär som om det vore modellflygplan. Man bygger dem, det är kul men sedan vill man inte plocka isär dem. Eller barnen fattar inte att de kan använa bitarna till en massa annat. Vi hade betydligt tråkigare bitar och färger, men heller ingen manual så vi bygggde ju verkligen fritt. I mitt fall ett oändligt antal likadana rektangulära hus, men det fanns ju de med större fantasi (och tålamod).