Sköna hem

Denna bild är tagen av Karin Foberg. Detta är ej mitt hem. Och det är ej min man.

Alltså det här med heminredning. Jag har funderat en del på det av naturliga skäl, eller egentligen så handlar väl mina funderingar lika mycket om kläder, eller om konsumtion över huvudtaget. (Parentes: Det här är en av anledningarna till att jag inte kan blogga längre, varje gång jag ska skriva om en tanke kommer en annan, större, och pockar på och sedan blir ämnet plötsligt alldeles för stort och komplicerat och så vill jag tänka lite till och så bidde det inget...)

Jag vill ha ett fint hem, jag tycker hemmets utformning är viktig. Jag vill att man känner sig välkommen och att hemmet säger något om oss som bor här, jag vill också att det ska vara funktionellt och jag tycker om att ha det vackert omkrig mig. Ett vackert dukat bord talar om omtanke om dem som ska äta. Liksom att klä upp sig kan vara respektfullt mot människor man umgås med.

Samtidigt värjer jag mig så mot den fullkomliga orgie av heminredning som svept över oss genom glassiga magasin, bloggar, TV-program och DN bostad. Det känns som om det bara blivit klassmarkörer och uppvisning. En del vill visa upp att de har råd, andra pekar finger och tycker de är brackiga, en tredje vill inte att det ska synas att han har råd, fast jo lite, men mer subtilt, en fjärde handlar bara på vintage eller har ärvda grejer, en femte vägrar IKEA, en sjätte lägger all sin energi på att förakta människor som renoverar kök... Jag köpte en lampa alltså är jag. Allt jag har skrivit här skulle nog kunna gälla både kläder och mat också, som verkar vara den urbana medelkassmänniskans övriga främsta glädjeämnen.

Å du tomma sammtid, tänker jag då. Här ska vi inte bry oss om formen utan om innehållet! I ett år bodde vi i det här huset utan att göra någonting alls med det. Det gick utmärkt, förstås. Men det var ju inte riktigt vårt hus. Vi hade inte valt planlösning, färger, golv. Barnen klättrade upp på köksbönken och fikade för ingen ville sitta vid matbordet. Böckerna kom aldrig ur kartongerna och tavlorna inte upp på väggarna.

Till slut bestämde vi oss för att göra de förändringar som vi tänkt när vi köpte huset, ganska exakt enligt ursrungsplan även om detaljer har ändrats. En hel del kostar det förstås. Är det värt det? Förhoppningsvis har vi ju också höjt värdet på huset men den kalkylen vet man ju inte mycket om. Det känns väldigt bra och roligt men visst hade vi kunnat göra annat för pengarna. Blir vi lyckligare nu? Nä, så funkar ju inte livet.

Å andra sidan kanske man inte kan ha målet att allt man tar sig för promt måste göra en lyckligare. Det kanske räcker med att man blir glad, har lust att bjuda hem folk och trivs i sin närmiljö? Borde vi ha spenderat pengarna på något mindre egotrippat än vårt eget hem? Jo kanske. Gjorde vi det verkligen för vår egen skull eller också för att tapeterna var gräsliga och jag märkte att jag drog en harang om att vi ännu inte kommit till skott och fixat för alla som kom innanför dörren?

Både och får jag väl tillstå. Jag kan få panik och tänka på Små citroner gula som jag minns som en bok där huvudpersoner lyckades i livet för att hon la matchande citroner i en skål stup i kvarten. Som den snobb jag är vill jag givetvis både äta kakan och ha den kvar, dvs både ha det där mysiga och personliga hemmet utan att börja låta som Ernst och utan att bry mig ett jota om vad mitt hem sänder ut för signaler till andra människor. Det hela ska verka helt "effortless" och gärna lite spontant. "Jag slängde bara en pläd där medans jag tänkte på Heidegger". Man sparar enkom en ful bytta för att visa att man minsann inte bryr sig om någon inredningshets. (Eller en enkom ful bytta som det skulle hetat där jag växte upp). Men no man is an island som vi ju vet och att tro att jag skulle vara speciellt oberoende av andra människors omdömen om mig vore att känna mig illa.

Jag vet iallafall att mina kalla morgonfötter njuter av trägolven istället för det iskalla kaklet. (Kakel? säger kanske ni om ni knappt varit i ett franskt hus, ja ALLA hus i Frankrike har kakel/klinkersgolv, oftast stora fula vitbeiga plattor som aldrig nöts och som passar söder om Avignon. Under sommarhalvåret).

Så just nu när jag skriver det här framför vår nya kamin så väljer jag att tycka att investeringen var bra.

Någon annan gång ska jag skriva om hur jobbigt det kan vara att handla kläder när kläderna ska vara så där sponant eleganta utan att se för dyra och heller inte för billiga ut och helst inte heller VARA för dyra för jag bryr mig ju om kläder, men liksom på rätt sätt. Inte på ett för trendkänsligt sätt, men man hänger ju med. Och så får det inte vara för tantigt. och inte för tjejigt. Och passa samanhanget. Och vara personliga. Stay tuned! (eller stäng av).