fredag 30 september 2011

Halvmån står över logen
Myggen inar i skogen
Dofter med dofter blandas
På regn är så skönt att andas

Lien hänger i trädet
Spannen skvalpar på brädet
Genom smårutiga mönstret
stirrar lampan i fönstret

Med huvudet böjt, vid knuten
dröjande, obesluten,
och tankarna halvt i köket
drömmer du flyktförsöket

Hemmadotter av Gunnar Ekelöf

Nu har jag slutat vara obesluten och drömmande och har vid 46 års ålder sagt upp mig från mitt fasta jobb. Igen. Två veckor kvar av arbetskamrater, sammanträden, bilpendling, kaffeautomat, tillhörighetskänsla, lönekuvert och pensionspoäng. Var vänlig tala om för mig i kommentarsfältet att jag tagit rätt beslut.

(ps. Missa inte pendangen om hemmasonen inne hos Annanann!)

6 kommentarer:

Jorun sa...

Heja dig! Jag tror att du tänker klokt och gör rätt. Hoppas vi får veta vad du hittar på härnäst.

I högerspalten på min blogg stod det nyss "Charlie's View: det var bättre förr. 80 days ago."

Jag vet inte om det var bättre för 80 dar sedan, i dag är det i alla fall alldeles underbart i de här trakterna.

Lotten sa...

Oavsett vad orsaken är eller vad framtiden har i sitt sköte, måste jag säga att det är coolt att säga upp sig från sitt jobb om man inte vill vara kvar där. (Lite värre är det om man älskar sitt jobb och vill jobba kvar och ändå säger upp sig.)

Gabrielle Björnstrand sa...

Bra gjort! Du är ju uppenbart den självständiga typen. Go for it!

Karin sa...

Hur gick det sen? Om jag räknat rätt blir det två månader av frihet nästa onsdag. Vi väntar alla intresserat på någon liten rapport.

Fransyskan H sa...

Hej hej, satt och ögnade igenom mitt eget livs förra ârs "ârets" och sâg dâ rubriken efterlängtade-och-välkomna-tillbaka till bâde dig och Jorun. Tänk om vi finge se ännu en välkommen tillbaka, tidigt 2012?
Önskar dig ett riktigt fint âr och hoppas egenföretagandet (?) känns fortsatt bra!

Charlie Truck sa...

Hej Alla,

Titta jag har skrivit! Kors i taket och hades fryser över eller hur man nu säger. Ni får verkligen ursäkta att jag inte ens svarat på tilltal här, det är ju oförlåtligt. Man kan verkligen, som Karin, undra vad som hände. Min bloggkoma under 2011 höll tydligen i sig även sedan jag slutat mitt energislukande jobb.

Bot och bättring ska det bli, och tack för välgångsönskningar. Jag skriver säkert mer om jobbet vad det lider.