Hej igen,
oj så dagarna går. Bäst jag skriver något här innan det går för många dagar och den lilla blogglågan som jag försöker hålla vid liv här dör ut igen. Nu har jag också en utmärkt anledning att blogga: klockan är åtta, barnen ligger hjälpligt i sina sängar och jag samlar kraft inför årets bakeoff. Den här lilla tjejen fyller åtta imorgon och vi ska ha tårta på morgonen, kaka ska med till klassen som dessutom har kakförsäljning inför lägerskolan (det blir kladdkaka+mockarutor+mockarutor). Sedan blir det kalas på söndag och det ska väl vara tårta då med antar jag? Men nu har jag ju äntligen ett kök så det ska bli rätt mysigt att stöka till lite där (hör ni hur jag peppar?).
...
Jaha, nu blev det kväller. Barnen skulle natttas och sedan tänkte jag att det var väl bäst att ta tag i den där bakningen så jag glömde publicera. Nu borde jag väl ha lagt in en bild här på mockarutorna men ärligt, finns det något långtråkigare än folk som fotar sin mat och lägger ut på bloggar eller FB? En journalist jag följer på twitter bildtwittrade en hel 7-rätters måltid på någon gourmetkrog. Kalla mig snobb men aldrig att jag skulle ta fram kameran, eller sitta och knappa på telefonen, när jag äter på en bra restaurang. Är liksom inte själva tanken med en överdådig måltid att man ska njuta av den, leva i stunden? Denna syn att värdet på något ökar i relation till antalet männsikor du delar (nåja) din upplevelse med är så märklig. Carpe Facebook.
Så har ni köpt mina argument för att inte visa bild på kakorna? Eller räcker det med att tillstå att de inte är så speciellt fotogeniska om man säger så?
oj så dagarna går. Bäst jag skriver något här innan det går för många dagar och den lilla blogglågan som jag försöker hålla vid liv här dör ut igen. Nu har jag också en utmärkt anledning att blogga: klockan är åtta, barnen ligger hjälpligt i sina sängar och jag samlar kraft inför årets bakeoff. Den här lilla tjejen fyller åtta imorgon och vi ska ha tårta på morgonen, kaka ska med till klassen som dessutom har kakförsäljning inför lägerskolan (det blir kladdkaka+mockarutor+mockarutor). Sedan blir det kalas på söndag och det ska väl vara tårta då med antar jag? Men nu har jag ju äntligen ett kök så det ska bli rätt mysigt att stöka till lite där (hör ni hur jag peppar?).
...
Jaha, nu blev det kväller. Barnen skulle natttas och sedan tänkte jag att det var väl bäst att ta tag i den där bakningen så jag glömde publicera. Nu borde jag väl ha lagt in en bild här på mockarutorna men ärligt, finns det något långtråkigare än folk som fotar sin mat och lägger ut på bloggar eller FB? En journalist jag följer på twitter bildtwittrade en hel 7-rätters måltid på någon gourmetkrog. Kalla mig snobb men aldrig att jag skulle ta fram kameran, eller sitta och knappa på telefonen, när jag äter på en bra restaurang. Är liksom inte själva tanken med en överdådig måltid att man ska njuta av den, leva i stunden? Denna syn att värdet på något ökar i relation till antalet männsikor du delar (nåja) din upplevelse med är så märklig. Carpe Facebook.
Så har ni köpt mina argument för att inte visa bild på kakorna? Eller räcker det med att tillstå att de inte är så speciellt fotogeniska om man säger så?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar