Min resa i Vilda Västern
Jag har varit på en plats som hette Sedona. Där finns det fina berg och det är nästan öken och det regnar typ tio dagar varje år. Vi var där tre av de dagarna. Det var jätteovanligt sa alla, men det hade ingen talat om för vädret för det regande iallafall. I nästan-öknen är jorden alldeles röd. När den röda jorden blir blöt blir det en röd gegga som fastnar överallt. När det regnar ser man inte bergen så bra. Vi åt bönor. All mat serverades med bönor. Pappa ville vandra men det regnade. Jag ville bada i poolen, men det regnade. Mamma sa: Vi hade inte ens tur med vädret. Sen sa hon att det var ett skämt som ingen fattade, "Ni vet ju inte en vem Claire Wikholm är, vilken kulturskymning!". Sen åskade det. Sen vandrade vi iallafall, vi blev jätteblöta. "Varför har jag ingen regnjacka" sa jag. "Vi skulle till öknen" sa mamma. Sen åt vi bönor. Mamma läste en bok. "Vi har de mycket bättre än de här människorna iallafall," sa hon. Sen ville mamma träffa någon som hette Margarita. Sen fick vi punktering. Sen åkte pappa jättelångt och bytte bil och vi fick äta på Mc Donalds (inte bönor!). Sen åkte vi vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar