Burken

Jag tittar på TV istället för att blogga. Och istället för att göra något nyttigt överhuvudtaget. Det är måndag eftermiddag, det spöregnar ute, barnen är i skolan, maken på jobbet och jag tittar på eftermiddagstv. Känner mig dekadent, det är bara vinet och chokladen som saknas.

Nu har jag klarat av andra halvan av den gamla TV-versionen av "Sense and Sensibility" med Emma Thompson och Kate Winslet (fördelen med de där serierna är att det inte gör något om man kommer in i mitten, man har sett dem förut och handlingen brukar vara ungefär densamma). Sedan såg jag "The Real Houswives of New York City", om mycket rika, odrägliga kvinnor som bråkar med varandra hela tiden om bordsplaceringar och tennismatcher. När jag tänker efter har de ungefär samma problem som birollerna i Austenromaner (ni vet de otrevliga kvinnorna, arrivisterna, inte de kloka huvudpersonerna).

Men det finns fantastikt bra TV här också, HBO är oftast räddningen. Jag såg nyligen "Grey Gardens". En nygjord film om en dokumentär om Jackie Kennedys kusin och moster Little Edie Beale och Big Edie Beale. I början är de utlevande överklassdamer med drömmar om showbizkarriärer och Hollywood och i slutet två excentriska, utfattiga, ensamma damer som knappt lämnar sitt stora, nedgångna hus. Givetvis letar även de efter män som ska älska dem och betala deras livsstil. Mönstret verkar svårt att bryta. Men se den om ni kan, Jessica Lange och Drew Barrymore är mycket bra.



Annars blir det "In Treatment" ikväll. Halvtimmeslånga avsnitt med en psykiatriker och en patient, man får följa samma fem patienters behandling vecka efter vecka. Tänk Tv-drama där två personer sitter i varsin fotölj och pratar; inga utomhusscener, bara två eller max tre skådisar och en välskriven dialog. Och så Gabriel Byrne på det.

Och ja, det finns en kvinna som letar make även i denna serie, men hon är självförsörjande och överväger att skaffa barn ensam.

(Sorry för den odrägliga voiceovern, jag hittade inget bra klipp utan.)