NYC Story

Jag måste börja ta med mig kameran ut igen. Och så måste jag lära mig att våga ta foton på folk, på nära håll utan att skämmas. Jag får väl köpa en sån där utrikeskorreväst med många fickor på som förklädnad. Man ser så många original här, hela tiden, och ibland känns det som om varenda människa man passerar i tunnelbanan eller på gatan har en alldeles fantastisk historia att berätta. Och de har de kanske, med rätt ställda frågor kan nog varje människa berätta en historia som intresserar andra.

När jag sitter på tunnelbanan fantiserar jag om de andras liv. Mitt emot mig sitter på rad: en satt mexikanare med mössa, cykelhandskar och skitiga arbetskängor, en stentuff, kraftig svart tjej med rakpermanentad lugg, spegelglasögon i pilotmodell, tjocka fingrar prydda med jätteringar och jättetajta jeans, en trådsmal, äldre dam i dräkt, handskar och nylagt hår, och en ung kille i en kostym som ser ny och lite för stor ut ut. Visst vill man veta mer? Var kommer de ifrån, hur har de hamnat här? Bär de på en stor sorg? Är de tillfreds i sina liv? Ligger de vakna på nätterna och oroar sig för sin ekonomi eller sina barn? Hur bor de? Hur firar de jul? Vad ska de äta till middag?

Och ibland ser jag så osannolika saker att de får min fantasi at skena iväg. Häromdagen när jag sneddade över Union Square mötte jag en skadad mimartist. Eller han var kanske clown? Han hade svarta vida byxor, tvärrandig tröja, hängslen, vitsminkat ansikte men istället för en röd näsa had det runnit blod ur munnen. Han hade stödkrage som Wallanders granne, bandage från foten upp på låret och hoppade fram på kryckor. Hade han blivit påkörd av en bil mitt i sin show? Och var han i sådana fall så dålig att han inte ens hade fått ihop tillräckligt med pengar att betala taxi hem från sjukhuset utan måste hoppa på kryckor hem? Eller hade någon blivit så arg på att bli så där irriterande härmad av mimaren att han slagit honom gul och blå?

Visst vill man veta?

Jag kanske borde bli dokumentärfilmare i nästa liv, då ska jag göra sådana här dokumentärer.

P.s Filmen heter Off and Running och har precis premiärvisats på Tribeca Film Festival där även Måns Herngrens konstfilmsfilm verkar ha rönt en viss framgång.