Örnen har landat

Är tillbaka, iallafall fysiskt om dock inte riktigt mentalt. Flög över halva jordklotet och tillbaka på en vecka. Jobbade direkt efter natt i flygpan i måndags för att sedan sova på soffan hemma för att snälla barnvaktande föräldrar sov i vår säng. I morse vakande jag för första gången på tio dagar i min egen säng, hade verkligen ingen aning om var jag var, och ont i ryggen hade jag också. De senaste dagarna har samtalen som följt på väckarklockans ringning kännts rent extisetiella.Var är jag, vem är jag , vad förväntas av mig?:
"Vilken dag är det?"
"Tisdag, nej onsdag, vad är klockan?".
"Halv sju, jobbar jag?"
"Ja, jag tror det . Det är ingen skola va?"
"Nej. OK, det är onsdag, jag jobbar, du är ledig, barnen är lediga , jag har ett möte klockan nio. Nu går jag upp".

Bangkok var varmt och smutsigt som väntat. Och häftigt, jag gillar Bangkok, det är verkligen ingen vacker stad. Inget insmickrande där inte. Fula köptempel och vackra Buddistiska tempel om vartannat i total anarki. Stadsplanering någon?

Har tänkt mycket på att inga viktiga frågor har enkla svar. Om de har enkla svar är det kanske inga viktiga frågor?

Hur många Evianflaskor måste jag avstå från att dricka för att det ska väga upp en flygresa till Thailand och tillbaka? Mer än jag någonsin skulle kunna dricka misstänker jag. Men om vi i väst undviker långa resor pga klimathotet hur ska länder som Thailand klara sig utan turism? Om det inte finns kunder till hotellen, jetskiuthyrarna och massagesalongerna vad ska Thailandärna jobba med då? Jag tror knappast att de är de ensamma europeiska männen som kommer att sluta åka till Thailand pga klimathotet utan de är de välbeställda barnfamiljerna som ju faktiskt konsumerar lokalt väl på plats.

Samma sak med närodlat. Det är klart att det är bra att köpa ekologiska grönsaker från bonden nästgårds. Bananer är tydligen rena miljökatastrofen, odlas med en massa hemska gifter och transporteras långt (kanske numera med flyg? Eller finns det fortfarande bananbåtar?). Men dels så vet jag inte om man i Sverige är beredd att leva på en diet av kål, potatis och fläsk, dels behöver ju tredje världen exportera.

Att resa, att mötas, att uppleva annorlunda kulturer och levnadsätt är något som jag har svårt att avstå från. Precis som jag har svårt att avstå från att resa hem till Sverige med jämna mellanrum. Men jag skulle kunna tänka mig med tåg om det fanns snabbtåg i Sverige och om priserna kunde konkurrera med flygets. Alltid dessa om.

Som ni ser blev det inte klarare i min hjärna av miljöombyte. Fortfarande är det dunkelt tänkta det dunkelt skrivna.

Gone Fishing

Tillbaks om en vecka, tjingeling!

Ping!

Är det egentligen någon idé att hålla på och pinga sin blogg egentligen? Om alla gör det hela tiden kan det väl inte tillföra något, eller?

Charlie hjärta språkpoliser

and other passive-agressive people.



Vi i antisärskrivningslobbyn har tydligen många kusiner på andra sidan Atlanten. Äntligen någon som tar den här frågan på allvar t ex: The “Blog” of “Unnecessary” Quotation Marks .



Mer saker att bli upprörd över: Literally, A Web Log
An English language grammar blog tracking abuse of the word “literally”.

Och det här: Apostrophe abuse.

Bara amerikaner skan hitta på något som The National Punctuation Day (cook the Official Meat Loaf of National Punctuation Day®!).

Unrelated men lite kul: Ban Comic Sans.

Tumregler

"A rule of thumb is a homemade recipe for making a guess. It is an easy-to-remember guide that falls somewhere between a mathematical formula and a shot in the dark. A farmer, for in­stance, knows to plant his corn when oak leaves are the size of squirrels' ears. An economics profes­sor knows from sad experience that inviting more than 25 percent of the guests for a univer­sity dinner party from the economics depart­ment ruins the conversation."

Hur har vi överlevt utan denna kunskapskälla?

"The heavier the traffic, the less you gain by changing lanes."
"It takes two minutes for the sun to drop out of sight once it touches the horizon."
"A camel is good for 1 - 2,000 miles."
"Measure twice, cut once."
"Zigzag to outrun a crocodile."

Vem behöver fiender...

...med sådana vänninor? Vem behöver manschauvinister när Marianova finns och talar om för oss kvinnor att vi kan "komma hem" till en läppförstorad tjej som håller konstsnö i händerna och läsa horoskop, lära oss korsstygn och annat som kvinnor i Sverige 2008 vill lägga sin tid på? Läs TBFKAEMs kommentar. En artikel i DN har obetalbara citat av företagets VD. Bl a följande: Den här sajten stöder ett sätt som är naturligt för kvinnor att agera på. Vi tjejer tar ju inga beslut utan att fråga våra väninnor.

(Nu blev det tyst en stund medan jag räknar sakta till hundra så att blodtrycket hinner gå ner.)

Blir det inte värre och värre? Jag klarar snart inte av någon som helst kultur- eller mediayttring som behandlar kvinnor som en specifik målgrupp. Den kvinnliga erfarenheten, det kvinnliga perspektivet, kvinnors intresseområden... Hua!

Alltså det finns ju en problematik här för jag känner mig heller inte alltid representerad av de 40-60-åriga, vita, västerländska, män med universitetsutbilning som väl till 80% styr världen och dess media (fast det enda som inte stämde där var just könet). Problemet är att så fort något ska göras utifrån ett kvinnligt perspektiv så blir det barnsligt, puttenuttigt, "mjuka värden", familje- och barnorienterat. Inredning och horoskop, kabbala-armand och spa-weekend, mysa i soffhörnet och Agneta Sjödin-livsvisdom. Och det talar inte alls till mig trots att jag är är 100% heterosexuell kvinna som både fött barn och klär mig i kjol.

Ett exempel: ta valfri artikel i vanlig press (alltså inte Bang eller annan hardcore utan sådant som gemene man läser) som handlar om kvinnors karriärer. Har ni någonsin sett en sådan artikel som inte tar upp faktumet at kvinnan också har familj (eller har valt bort barn, eller väntar med barn, eller har barnen varannan vecka eller ...). Möjligtvis kan artiken vara en variant på temat "kvinnliga chefer" men de lyckas få med det där om har barn/har inte barn någonstans ändå.

Varför finns det inte en en uttalat "kvinnlig" tidning som handlar om politik och samhälle? Presidentvalet i USA och vad det kan innebära för USAs och världens kvinnor, reportage om Hillary Clinton, analys av Benazir Bhuttos öde, Ségolène Royal's chanser att bli partichef, kvinnor i Baghdad och Kabul, Simone de Beauvoir (hon fyller 100 år, passa på!), Angela Merkel och vad det faktum att hon kommer från fd östtyskland kan betyda för hennes hållning gentemot Putin, historiska artiklar om Margaret Tatcher, Golda Meir, Indira Gandhi... Listan kan ju göras lika lång som det finns politiska frågor att skriva om överhuvudtaget. ALLA politiska frågor påverkar ju kvinnor också. Så om man nu tycker att detta perpektiv inte belyses specifikt i media så varför inte skriva med just ett "kvinnligt perspektiv" eller med fokus på vad en politiks händelse har för effekter just på kvinnor. Och jag efterlyser alltså inte en feministisk tidskrift, utan en bred samhällstidning som handlar mest om kvinnor. Så enkelt, så genialt.

Finansiärer hör av er!

Vidbränt

Kan alla som tror att det är en bra idé att baka födelsedagstårtor till skolan samtidigt som man bloggar räcka upp en hand?

Nej jag tänkte väl det.

Hjärtat

Hon kan äta med både kniv och gaffel, så det så.
Hon kan dansa.
Hon kan skratta så att hon kiknar för att hennes bror gör en ful grimas.
Hon kan gråta så att det hörs till månen och tillbaka för att hennes bror gör en ful grimas.
Hon kan prata snabbare än Annica Lanz, på franska, i sin låtsastelefon med sin vän Politesse P. som är "en pojke som kan förvandla sig till flicka".
Hon kan prata svenska "när hon vill".
Hon kan hoppa ner från rutschkanan.
Hon kan tappa bort ett hårspänne på 0,03 sekunder.
Hon kan cykla men vill gärna att man skjuter på.
Hon gillar tandborstar som blinkar.
Hon gillar klubbor också, fast de alltid fastnar i håret.
Hennes mjukisdjur är ofta sjuka och behöver bäddas ner.
Hon har lite svårt att somna.
Hon är aldrig kissnödig.
Hon kan kramas och pussas bäst i världen.
Hon luktar godast också.
Hon äger mitt hjärta.
Hon fyller fyra år idag.

Fördelar med att bo i Paris (del 2)

Just nu är det kul att bo här. Det går lite upp och ner det där. Ibland är det mest föroreningar, bilköer, sura postkassörskor och strejker. Sedan lyfter man blicken och inser at man bor i en världsstad. Ungefär som att bo i Stockholm och inse att man inte varit i skärgården på ett halvår, rent slöseri.

I lördags var jag ensam med barnen och visste inte riktigt vad vi skulle hitta på. Januari, 5+, småregnigt, blåsigt. Så vi tog tricken till Louvren och då kan jag plötsligt känna som när jag kom hit första gången som 11-åring. Förälskad. Att ha världsberömda konstverk och sevärdheter inom 20 minuters tunnelbaneavstånd är häftigt. Man glömmer det ibland när man tillbringat helgen med att köa på stormarknaden.

Vi har ju givetvis varit på Louvren förut men barnen glömmer fort. Så vi packade ryggsäcken med ritblock, pennor och mandariner och stack iväg. Vi gick en "parcours" en slags spårning med en liten karta som visade till olika konstverk. Det fanns olika teman på spårningarna och vi valde en som jag tror hette "folie de grandeur" dvs storhetsvansinne. Mao såg vi alla de största konstverken, rent fysiskt största alltså. En prioritering som tilltalade min 7-åring. När vi av en händelse gick förbi Mona Lisas nya plats undrade han vad alla ville se (det är alltid proppfullt med amerikaner i den salen). Vi gick fram till "la Joconde" där hon hängde bakom säkerhetsglaset. "Men den där var väl inge stor?" tyckte han. Så kan man kanske också bedöma konst? Sedan satte vi oss framför några sarkofager och tog fram ritblocken; sonen ritade en luftstrid med blå och röda flygplan, dottern ville inte rita alls (men jag tycker fortfarande att det är en bra idé det där med ritblocken). På söndagen hamnade vi mest av en händelse (barnen ville åka i rulltrapporna) på Beaubourgs museum för modern konst (Centre Pompidou) så nu har vi bunkrat finkultur för ett tag.

I höstas försökte jag införa familjeprojektet "varannan helg kultur, varannan helg natur" (underförstått ingen helg får bara bestå av trista Ärenden och Inköpslistor). Det gick sådär, eller snarare inte alls. I helgen ska vi till Normandie, naturen alltså. Kanske går det bättre denna vända?

Bilden föreställer Le sacre de l'Empereur Napoléon av Jacques-Louis David. Den är ungefär 10*6 meter stor. Den vann, tyckte sonen. Bilden från Wikipedia. Klicka på bilden om ni vill se vad den föreställer.

Postas av min son 10 januari 2018

Priset till årets artikel gick till...

OK, vi är bara i januari men jag undrar om denna artikel i Aftonbladet kan slås? Jag vet att det är att slå in öppna dörrar att skälla på kvällspressprosan men detta är verkligen helt oläsligt. Hur gick det till, talades artikeln in på diktafon under galan och printades direkt? Jag fick börja om tre gånger för att överhuvudtaget komma igenom den. Jag slutade räkna vid 15 tanke-(binde? tal?) streck. Men det är väldigt praktiskt, man kan lägga alla meningarna i en burk, skaka om och lägga ihop dem i vilken ordning som helst, artikeln förblir lika begriplig.

Favoritcitat: (och ja, de är rykta ur sitt sammanhang, men tro mig, det spelar ingen som helst roll.)
"Salem Al Fakir vinner. Han tackar väldigt många människor."
"Jocke Berg tackar sedan ett gäng människor. "
"Ett antal pris som delats ut tidigare under kvällen räknas upp."

Hepp!

Wikifabulous (eller hur man fyller en bloggsida)

Har man ingenting att göra och inte vet vad man ska hitta på kan man alltid gå in på första sidan på Wikipedia och läsa "Today's featured article" Jag vet att wikipedia är full av fel och svår att kolla men visst är det ändå en absolut fantastisk källa till vetande. Läs och förundras över denna vår (ofta) ding-ding världs mångsidighet!

Dagens engelskspråkiga feature: The Oregon State Capitol is the building housing the state legislature and the offices of the governor, secretary of state, and treasurer of the U.S. state of Oregon. Tänk det visste ni inte!

Franska: Le concours complet d'équitation ou CCE est un sport équestre qui, avec le concours de saut d'obstacles et le dressage, fait partie des trois disciplines équestres olympiques.

Tyska: Ein Visum (im Deutschen früher auch Sichtvermerk oder Ein- oder Ausreiseerlaubnis) ist ein amtlicher Vermerk, der für das Überschreiten einer Grenze des ausstellenden Staates erforderlich ist.

På den svenska handlar det om Tchad oc Hillary Clinton (där verkar det vara utvalda akutella artiklar, alltså inte bara slumpgenerator-genererade artiklar?)

Ännu roligare är blandningen i "Did you know..." artikeln som citerar de senast skrivna artiklarna.

Dagens " Did you know..."
...that the Cross of Valour and the Star of Courage (pictured) are the two highest ranks of Canadian Bravery Decorations?
...that with a rapidly declining birth rate, Japan's elderly, with the world's highest proportion at 20% of the population, is expected to double to 40% of residents by 2055?
...that although Hillary Clinton has fewer delegates than John Edwards to the state convention of the 2008 Iowa Democratic Caucuses, she would receive one more to the national convention?
...that Storm 91C of 2006 has been classified a tropical, subtropical, and extratropical cyclone?
...that the actors in the film Planet of Dinosaurs had to sign partial payment deferments on their contracts, because most of the budget was spent on stop motion dinosaurs?
...that the kitchen of the Conde-Charlotte House was originally constructed in 1822 to be the first courthouse and jail of Mobile, Alabama?
...that George the Hagiorite from Georgia who became Saint George to the Georgian Orthodox Church had his biography written in 1084 by a disciple who was called George?
...that before brick became available as a building material, churches in medieval Northern Europe were commonly built with glacial erratics and rubble?
...that in only his second Major League start, Dick Selma threw a New York Mets franchise record 13 strikeouts in a 10-inning shutout victory?
...that Bombardment of Algiers, an oil-on-canvas by Thomas Luny, depicts the titular battle in which over 1000 Christians were liberated from slavery in Algeria?
...that Job Charnock landed at Jorabagan, Sutanuti ghat in 1690, which is believed by many to be the starting point of the metropolitan growth of Kolkata?

Sedan upprepar man detta på alla språk man förstår, samt några man inte riktigt förstår. Då har man att göra ett tag.

Fördelar med att bo i Paris (del 1)

För några veckor sedan var vi och såg Good Canary regisserad av John Malkovich med snyggingarna Christina Reali och Vincent Elbaz. Det var nervigt och med en otroligt läcker scenografi med stora "backlittade" kuber som flyttades fram och tillbaka. Efteråt hade vi en lång diskussion vem som är ansvarig för scenografin egentligen: regissören eller scenografen? Vem har idéerna, vem har ansvaret? Vi kom fram till att vi inte vet så mycket om hur teaterarbete går till, vår enda referens var episoder ur Fame .

Texten bjöd på en snygg vändning också så jag var nöjd.

Johna Malkovich jobbar rätt ofta i Frankrike och talar hyfsad franska. Han har bott i Luberon länge men har tydligen flyttat nu.

När man flyttar hit ser man plötsligt en massa amerikanska och engelska profiler på TV talandes alledeles utmärkt franska. Som min idol Madeleine Albright och kanske något mer otippat Mick Jagger. Samt givetvis alla franskifierade engelskspråkiga skådisar som Kristin Scott Thomas, Charlotte Rampling och l'icontournable Jane Birkin. Hon har efter 30-40 år samma kraftiga engelska accent och personifierar tillsammans med sina döttrar själva urtypen av en speciell sorts trendig, nonchalant parisiska.

Samtidigt i New Hampshire

"I want to see Bill Clinton as the first guy, the first ever first guy, that's hilarious..."

Läs andra under tiden

Ett annat beprövat knep när man inte hinner/orkar blogga är ju länkandet. Läs Shampoo Rising-kollektivet om blivande Mme Bruni-Sarkozy.

Och scrollar man ner måste man ju läsa om Sveriges Donald Trump (fast med mindre stålars), Johan Stael von Holstein . Alltsa E-type i skönhetsrådet och JSvH i kulturrådet. Kan ett råd vara suicidalt? Eller försöker man lägga ner dessa institutioner i smyg?

(Nu blev jag plötsligt osäker, det där med E-type kanske var ett aprilskämt? Ibland hänger man ju inte med riktigt och jag vet inte men Slussen som ett gigantiskt vikingaskepp känns sådär...)

Isobel skriver om DN-artikeln (tips från Jorun).

Teasing

Jo, jag är kvar men tiden räcker inte riktigt till just nu. Men om jag hade tid skulle jag skriva om:

- Klimathotet. Jag har nog inte skrivit ett dugg om det vilket ju är skamligt. Nu pågår diskussioner här och där om det personliga vs. kollektiva ansvaret vilket jag skulle vilja kommentera. Och konsekvensanalysen, vad händer i tredje världen om vi bara konsumerar närprodukter? Men en sådan fråga kräver ju ett genomtänkt inlägg och då måste jag få tid att tänka först.

- Den här artikeln i DN. Stackars, stackars, stackars alla småbarnsföräldar i Sverige år 2008. Sådana här artiklar får mig bara att vilja muttra "Tror ni morsorna och farsorna i Tschad är pigga eller? Eller de som sitter på en sunkig flyktingförläggning och väntar på besked? Eller Barak Obama och hans fru?" Men det är ju orättvist förstås. Jag är väl bara avis för att jag inte har rätt till VAB.

- Att det definitvt var fler klackskor än stövlar på perrongen i morse.

- Just Obama, och varför jag blev så glad att han vann i Iowa trots att jag knappt vet ett smack om hans program. Och varför jag så gärna vill att han ska vara bra och önskar att Hillary vore bättre än hon verkar. Bara för att han är svart och hon kvinna. Vad säger det om min människosyn egentligen?

- Att min son som inte ens fyllt sju fått sitt första betyg. Och så lite mer om skolan förstås, igen.

- Att jag trots att jag egentligen tycker att politiker får ha i princip vilket privatliv de vill, bara det är lagligt, ändå funderar över vilket som är värst: en president som övertygar sin fru att stanna sex månader efter valet trots satt de båda levde helt andra liv vid sidan av, eller en som varit ärlig hela tiden vilket betyder att han beter sig som en 14-åring ungefär (idag vill jag gifta mig med Carla men förra veckan ville jag ha tillbaks Cecilia).

- Om det är så att det är randomfeaturen på min ipod som bestämmer mitt dagshumör? Pendeltåg till Earth, Wind and Fire - sprudlande positiv och energisk, Tomas Andersson Wij - melankolisk och slö.

- Att de glömde skicka med sås till min hämtsallad. Tomat, gurka och rivna morötter utan sås. Tidsmaskin till 1980.

- Varvid följdtanken kom: de där ursnygga killarna i 9b har nu hinnit bli 45 år. Vad ska vi göra åt det?

Det här skulle jag skriva om om jag hade tid alltså, framförallt om killarna i 9b.

...och så över till vädret

Plötsligt i morse var det närmare 10 grader och vi letade fram höstjackorna längst in i garderoben och struntade i mössa och vantar. Skolstart med en sol som lyser så starkt att jag måste vinkla persiennerna för att se dataskärmen. Snart är våren här!

Ögonfröjd

I Paris finns ju inte bara rökfria bistroer utan otroligt många vackra byggnader. Baron Hausmann hette som bekant den berömda stadsplaneraren som på 1860-talet skapade dagens typiska Paris med byggnader i samma höjd, stil och sten, gjutjärnsbalkonger och lampposter, träd i raka rader och parker, dessa fantastiska parker. Samt kanske framförallt så breda boulevarder att revolutionärer inte kunde barrikadera dem så lätt.

De hausmannienska husen finns överallt och idag, efter min grand crème, gick jag förbi flera osedvanligt vackra exemplar i det chica 7:e arrondissemanget som mest består av ministeriebyggnader, invaliddomen och ambassader. Jag skulle just till den svenska ambassaden (som ligger mitt i det vackra i en bunkerliknande byggnad).

När man går till ambassaden går man förbi mitt favoritmuseum: Rodinmuséet. (Foto snott här.)

Ett förtjusande hus mitt i en vacker trädgård full med skulpturer, ett café där man kan svalka sig i skuggan heta sommardagar och förut fick man iallafall komma in gratis i trädgården om man hade barnvagn med sig. Väldigt ofranskt.

Men jag såg på nyheterna att flera muséer skulle slopa inträdesavgifterna. Iallafall för dem under 25 år. Och bara på onsdagar. Men ändå.

Fimpat!

I morse smet jag in på ett en bistro för en grand crème. Det var en typisk parisisk bistro, det finns ju hundratals. Rödbruna stolar med sådan där svängd trästavsrygg. Bord i oklart material men med röd och svartmelerad yta. Mässing, stor kassa-apparat (skriv det ordet utan bindestreck om ni vågar!), lång bardisk, fönsterväggar mot gatan, kypare i svartvitt med handduk innanför linningen, kunder som ser ut att ha vuxit fast. Allt var som vanligt, men... någonting fattades?

Det tog ett tag innan jag kom på vad det var: inga askkoppar, ingen rök, inga rökare, inte ens röklukt (de måste ha vädrat i två dagar). Vilken befrielse!

(foto okänd på Flickr)

Vacuum

Anders skrev för ett tag sedan om ställtid. Så känns det nu. Jag har
svårt at komma igång efter en lång julledighet. Jag borde, i teorin, vara full av energi och i färd med att göra upp planer inför ett år som med all sannolikhet kommer att bli mycket viktigt för min lilla familj. Stora, spännande och lite läskiga förändringar kommer. Men hela projektet känns ännu overkligt och långt bort. Fast jag vet att tiden kommer att rasa fram, som vanligt. Men man kan väl få några mellandagar till, snälla?

En föränding har dock redan inträffat, jag har gått ner till deltid för första gången i mitt liv. Hela dagen igår gick jag omkring och kände det som om jag skolkade från skolan.

Heja Iowa!

Undrar ni hur en caucus funkar egentligen? Läs Huffington Post "The Iowa caucus: insignificant, yet overly complicated".
If any given group still fails to meet the 15% requirement, then each voter in that group must blindfold themselves and attempt to sculpt a block of clay into a likeness of their preferred candidate's head. The most accurate-looking five heads are then stacked into a totem pole and covered in gasoline to be torched on the front steps of the caucus site as a visible symbol to Democratic party helicopters that this is going to be a long night and several pizzas must be airlifted in to sustain voters as they continue marching back and forth between different corners of the room. Democratic caucuses often last for weeks, with at least one known caucus from the 2004 election still in progress.

Eller denna FAQ.

Tydligen kostar presidentkapmanjen 200$ per röst enligt denna camenbert:

... och klockan rang...

Jag har aldrig tyckt om nyår, är inte så förtjust i födelsedagar heller. Det är det där med bokslut, vad har jag gjort av mitt år? Och vad gör jag av nästa? Konstigt nog blir det bättre med åren, eller det kanske är pga av barnen. I vilket fall har ju pressen minskat.

Det skulle ju alltid vara "årets fest" och dessutom romantiskt! Man letade efter ett Times Square där man skulle få kyssa främlingar vid tolvslaget eller så skulle Harry komma springade tvärs över Manahttan. Hade man tur blev det någon halvdan fest där man dansade med tjejkompisarna till den där Abba-låten. Eller en urtråkig parmiddag som vi var alldeles för unga för. Sedan stod man med blöta fötter i en snödriva med ett iskallt glas i vantnäven och tittade på några stackars raketer som for över radhusen.

Fast flera år stod vi vid Mosebacke med en massa andra människor och såg ut över Stockholmsnatten, det var rätt fint. Lite Times Square, the Scandinavian way.

Nyårsdagen tillbringades ju i princip i sängen, först med backhoppning sedan med Ivonhoe där man varje år förundras över vad han ska med den där bleksiktiga Roxanne till när han kan få ursköna Rebecka. Och Wienerkonserten med balettdansöserna som leker herdinnor. Jag minns ett år när min något korpulenta granne mitt emot gick runt i pyamas i sin lägenhet och dirigerade hela konserten. Jag hade ljudet från min egen TV och såg henne vifta yvigt i takt.

Ingenting av detta hittade jag på TV här, de har verkligen ingen kultur de här fransmännen!

Fransk skolgårdshumor

En vecka med snö, sol och berg... och en 7-åring som äntligen fick en anledning att rappa non-stop om att sätta på sig mössan!