måndag 14 januari 2008

Vem behöver fiender...

...med sådana vänninor? Vem behöver manschauvinister när Marianova finns och talar om för oss kvinnor att vi kan "komma hem" till en läppförstorad tjej som håller konstsnö i händerna och läsa horoskop, lära oss korsstygn och annat som kvinnor i Sverige 2008 vill lägga sin tid på? Läs TBFKAEMs kommentar. En artikel i DN har obetalbara citat av företagets VD. Bl a följande: Den här sajten stöder ett sätt som är naturligt för kvinnor att agera på. Vi tjejer tar ju inga beslut utan att fråga våra väninnor.

(Nu blev det tyst en stund medan jag räknar sakta till hundra så att blodtrycket hinner gå ner.)

Blir det inte värre och värre? Jag klarar snart inte av någon som helst kultur- eller mediayttring som behandlar kvinnor som en specifik målgrupp. Den kvinnliga erfarenheten, det kvinnliga perspektivet, kvinnors intresseområden... Hua!

Alltså det finns ju en problematik här för jag känner mig heller inte alltid representerad av de 40-60-åriga, vita, västerländska, män med universitetsutbilning som väl till 80% styr världen och dess media (fast det enda som inte stämde där var just könet). Problemet är att så fort något ska göras utifrån ett kvinnligt perspektiv så blir det barnsligt, puttenuttigt, "mjuka värden", familje- och barnorienterat. Inredning och horoskop, kabbala-armand och spa-weekend, mysa i soffhörnet och Agneta Sjödin-livsvisdom. Och det talar inte alls till mig trots att jag är är 100% heterosexuell kvinna som både fött barn och klär mig i kjol.

Ett exempel: ta valfri artikel i vanlig press (alltså inte Bang eller annan hardcore utan sådant som gemene man läser) som handlar om kvinnors karriärer. Har ni någonsin sett en sådan artikel som inte tar upp faktumet at kvinnan också har familj (eller har valt bort barn, eller väntar med barn, eller har barnen varannan vecka eller ...). Möjligtvis kan artiken vara en variant på temat "kvinnliga chefer" men de lyckas få med det där om har barn/har inte barn någonstans ändå.

Varför finns det inte en en uttalat "kvinnlig" tidning som handlar om politik och samhälle? Presidentvalet i USA och vad det kan innebära för USAs och världens kvinnor, reportage om Hillary Clinton, analys av Benazir Bhuttos öde, Ségolène Royal's chanser att bli partichef, kvinnor i Baghdad och Kabul, Simone de Beauvoir (hon fyller 100 år, passa på!), Angela Merkel och vad det faktum att hon kommer från fd östtyskland kan betyda för hennes hållning gentemot Putin, historiska artiklar om Margaret Tatcher, Golda Meir, Indira Gandhi... Listan kan ju göras lika lång som det finns politiska frågor att skriva om överhuvudtaget. ALLA politiska frågor påverkar ju kvinnor också. Så om man nu tycker att detta perpektiv inte belyses specifikt i media så varför inte skriva med just ett "kvinnligt perspektiv" eller med fokus på vad en politiks händelse har för effekter just på kvinnor. Och jag efterlyser alltså inte en feministisk tidskrift, utan en bred samhällstidning som handlar mest om kvinnor. Så enkelt, så genialt.

Finansiärer hör av er!

4 kommentarer:

Karin, f d Royal Häst sa...

Jamen, Charlie, sådär är det ju bara i Sverige?! Eller?
Hela den frågan har ju blivit en bestseller i svenska media och tja, då får vi liksom vad vi förtjänar, som löpsedlar i stil med: KVINNA! HAR DU RÄTT LÖN?
Jag är precis lika trött som du på alltsammans, men drar det ännu längre. Jag tror inte att det har så stor betydelse att Merkel ocg Clinton är kvinnor. Jag tror att deras politiska budskap är viktigare. Jag tror inte att Royal torskade för att hon var kvinna (något hon själv däremot verkar tro) utan för att hon var sämre påläst och gjorde fler grodor och väl också hade ett mycket mer splittrat parti med eller mot sig.

Jag är om möjligt ÄNNU mer urtrött än du på alltsammans och läser i stort sett inte svenska tidningar längre.

Svenskarna är inte kloka, och de fattar det inte ens själva.

Charlie Truck sa...

nja, jag håller inte riktigt med. Först om SV/FR: jag tycker det tjatades mycket om att Royal var kvinna och hur annorlunda allting skulle bli med en kvinna som president. Dessutom har du varit inne pa aufeminin.com eller dylika? horoskop, inredning, recept, bebissnack... same, same. Jag tror inte detta är ett svenskt fenomen alls. Kvinnor anses vara intresserade av mjuka värden, punkt. Och du, kvinnor tjänar ju faktikst mindre än män för samma jobb både här och i Sverige, det är ju ett problem eller hur?

No 2. Jag håller alltså med om att det inte spelar nagon roll om en maktmänniska är kvinna eller man, jag tror inte kvinnliga politiker/företagsledare nödvändigtvis tar annorlunda beslut. Däremot ligger ju 80-90%(jag bara gissar men i ett globalt perspektiv är det kanske ännu högre?) av makten och pengarna hos män, vilket är ett problem för det måste betyda att det inte alltid är de mest lämpade som fått jobben. Män kvoteras före mer lämpade kvinnor, helt klart.

Och så länge kvinnor inte har samma chanser som män, enbart beroende på sitt kön så tror jag det kan behövas speciellt fokus på "kvinnofrågor". Däremot tycker jag då att "kvinnofrågor" t ex är "hur göra det möjligt för fler kvinnor att fortsätta sina studier och ta sin PhD, bli professorer, få Nobelpriset..." inte "hur inreder jag Sheng Fui i torpet?"... Men jag inser att jag var orättvis för den här siten har ju inga som helst ambitioner att prata politik eller samhällsfågor.

Nu ska jag åka till svenska kyrkan på barnkören!

Karin, f d Royal Häst sa...

Okej, det tjatades en del om att Royal var kvinna, medges, och här också. Men det var ju mer att hon hade en "kvinnlig stil" som framhölls i kontrast mot Sarkos klassiskt manliga då.

Att det är babysim och inredning i lika stor utsträckning här håller jag i och för sig med om, men dagspressen är inte lika nedlusad med "kvinnofrågor" som i Sverige.

I Sverige såg jag t ex ett inslag på nyheterna på teve om vem som hade tagit årets bästa pressbild (eller nåt ditåt) och vilka som var nominerade och det ägnades mer tid åt att kommentera att nio av tio var män än att kolla på bilderna.
SÅ tycker jag att Sverige blivit på den här punkten, men inte Frankrike, och där har det gått förr långt.

Här är det veckopress osv som ägnar sig åt inredning men den behöver man ju inte läsa!
Kolla på nyheterna tycker jag trots allt att man faktiskt MÅSTE ibland.

Vilket inte hindrar att det finns en masssa problem och orättvisor kvar - det kan jag ju bara hålla med om.

Men att bara se på samhället och egentligen allt annat genom det s k "genusfiltret" gör ju att man missar väldigt många andra aspekter på tillvaron, inte de minst de mänskliga.

Och att det skulle bli särskilt annorlunda om fler kvinnor nådde högre poster i samhället är jag inte säker på. Den stora förändringen tror jag egentligen är vad männen gör - och inte gör.

I och för sig är det ju som du säger att kvinnor statistiskt sett har sämre chanser att få Nobelpris och doktorera etc, MEN, mycket har ändå hänt på den fronten och det på kort tid.

Själv blir jag mest deprimerad av rätt mycket i den där vägen, läste t ex en essäsamling om "bortglömda" kvinnliga konstnärskap genom seklerna. Och med några få undantag som Heliga Birgitta och Hildegard von Bingen, så var de kvinnor som lyftes fram helt klart ett B-lag. Visst, de hade ALLT emot sig, ingen kvinna kunde då få uppdrag som Michelangelo eller far och son Tessin, bara för att ta några exempel.
Men nu kan vi/de det.
Kanske måste även vi (i såna fall) inse att det fortfarande innebär vissa offer? Tanken som för mig är så osannolikt naiv (och svensk) är att alla kan få allt.
Varför i hela fridens dar skulle det helt plötsligt vara så nu, när det aldrig har varit så förut?

Men allt detta inte alls för att reta upp dig, mer som ett konstaterande.

Och svenska kyrkans barnkör är guld värd så för all del, fortsätt där om du/ni kan!

Charlie Truck sa...

Oroa dig inte jag blir inte uppretad så lätt! Och jag håller med om att svenska medier kör "genusfiltret" på repeat utan att analysen går speciellt djupt (och betydligt mer än här).

Som du säger man kan inte få allt. Man kan inte ägna sig på heltid åt barn OCH få Noblepris. Jag tror kärnpunkten ligger där och den problematiken är svår att hitta en lösning på.