Nu har jag varit inne där igen, på Twitter. Jag skapade ett konto för några månader sedan men glömde bort det. Nu har jag uppdaterat en massa och inser att absolut ingen läser, ingen som finns i min adressbok finns på twitter, jag känner ingen som är där. Är det överhuvudtaget någon mening med twitter om inte ens kompisar är där? Det är som facebook utan vänner. Att följa menlösa vardagskommentarer om folk man inte känner har kanske ett rätt begränsat värde. Däremot vore det ju kul att följa sina kompisar, det blir som en jättechatt. Däremot fattar jag inte hur kommentarstrådarna funkar och hur gör man det hela från mobilen?
Så ni stackars få trogna läsare jag har, börja twittra så jag känner mig lite mindre ensam! Annars trötnar jag nog innan veckan är slut.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Twittra har jag inte funderat på. Däremot nanoblogga. Det ska vara det nya, säger de. Man får bara skriva ett enda ord, och det är ju bra för den med pressat tidsschema.
Du har en utmaning på min blogg:
http://lyckoland.blogg.se/2009/february/utkast-1-vissa.html
Hm, jag funderade faktiskt på Twitter häromdagen. Jag hinner så sällan blogga som jag skulle vilja (funderar fortfarande på högstadietiden men börjar inse att ämnet kommer att vara stendött innan jag kommer till skott) så kanske skulle det vara bra med en annan kanal.
Om jag skulle twittra idag skulle jag citera en av mina kunder/kolleger: "OK, jag sa visst fel. Men det är så det blir när man använder samma huvud sommar som vinter."
En alternativ form av twitter är att lämna konstiga kommentarer runt omkring på de bloggar man själv (och förhoppningsvis bekantskapskreten) brukar läsa. Typ så här.
Hej Linn och välkommen! Nanoblogga verkar kul, ännu mer harcore än att Haikublogga (och enklare).
Jorun, det värsta är att jag känner mig som en stalker när jag följer människor jag aldrig träffat på twitter. Men tydligen sa är det så man gör. Jaha nu köper Annina Rabe mjölk, typ. Nu har jag tagit bort en del jag först fölljde, det kändes för konstigt, som om jag läste deras SMS till kompisar. Men somliga twittrar jättekul.
sorry. orkar inte.
Karin,
Det har jag full förståelse för. Det är nog tveksmat om jag blir långvarig där.
Skicka en kommentar