torsdag 12 februari 2009

Åtta år är en livstid

De bar fram dig till mitt huvud direkt efter att de plockat ut dig, de sa att du var en fin pojke och sedan fick jag ha ditt ansikte mot mitt en kort stund innan du försvann med pappa bakom dörren. Sedan tog de en evighet innan ni kom tillbaka medans de slet och drog i mitt inre och sydde ihop mig. Men ni kom och du låg på mitt bröst och sträckte dig och letade, och fann. Det minns jag så väl, känslan i bröstvårtan. Då slog lyckan till och jag fattade att du var min, vår, att du levde och ville leva.

Sedan dess har du aldrig slutat sträcka dig mot framtiden; bli större, starkare, äldre. Du sträcker dig bort från mig dit där du kan växa fritt och högt, men ännu en tid får jag ha dig nära, än har du rötterna planterade här i min trädgård.

Happy Birthday Precious!