Milstolpe

Jag har gjort slut med CSN. Pga långvarig söndring har jag slutligen betämt mig. Inga mer små kärleksbiljetter med den röda loggan i övre vänstra hörnet. Inget mer magont när jag med darrande händer öppnar kuvertet för att se vad han vill ha av mig den här gången. Hur många gånger ska jag behöva betala för mina ungdomsmsynder? Ja vet, det var dumt att bli beroende på det här sättet men kan de inte vara glömt och förlåtet nu?

Jag behöver aldrig mer frukta hans ilska över att jag är försenad. Han kommer aldrig mer att kunna skicka sin hejdukar från Intrum Justitia för att jag inte berättat vart jag flyttat. Inget mer "om jag glömmer bort honom försvinner han nog". Jag bjuder inte hans kompisar på banken på fler svindyra överföringssavgifter. Inget mer bönande och bedjande om att: nej, jag har ingen inkomst, jag är hemma oavlönad med barn och i landet jag bor sambeskattar man sa jag har ingen egen skattsedel och kan inte bevisa detta.

Vår relation startade 1985 och det känns som om hans krav inte minskat sedan 1990. Det spelade ingen roll hur mycket jag gav av mig själv, han ville bara ha mer och mer. Destruktiva relationer ska man bryta. Så nu, enough is enough. Free at last.