Mardröm

Vi är på en fest och får inte låtsas om att vi känner varandra. Jag vet inte vari faran ligger men vi tillhör någon motståndsrörelse. Stämningen är hotfull och det är livsviktigt att vi helt ignorerar varandra, så vi tar i hand och säger godnatt som främlingar. Fast jag vet att vi inte får kan jag inte låta bli att låta min hand dröja i hans. Jag får en varnande blick och känner direkt att någon sett oss och förstått. Så försvinner han ut genom dörren utan att vända sig om och jag står kvar och föstår att jag just gjort något oåterkallerligt.

Katastrofen är ett faktum.