I extremmjölkens land

Jo tack resan gick över förväntan, trots en 2-timmarsförsening som gjorde att vi inte kunde krypa till kojs förrän framåt 02.30-tiden. Men ibland är det enklare att göra riktigt jobbiga grejer med barnen än att gå till ICA.

Sverige var naket och blåsigt. Utan inbäddande snö är upplandsslätten i februari grå, trist och sårbar. Och så dessa eviga vägbyggen. Betongrör, grushögar, fula maskiner och rissnår till öppen beskådan. Ibland tror jag att hela Sverige håller på att byggas om till en enda jättestor refug (där svenskarna ska stå och svaja och rädda sig undan resten av världen som svischar förbi?).

Läste pappers-DN för första gången på mycket länge. I första delen bestod säkert 90% av annonserna av annonser för sängar och/eller soffor. Det fanns ett par fula matt-annonser också (varför har mattaffärer likadana annonser som de haft i 30 år?). Observera att detta inte ens var i DNBostad. Det svenska myset håller Sverige i ett järngrepp trots att våren enligt meterologerna kommit. Men det är klart när snart hela mellansverige glasats in i en enda gigantisk galleria (den del som inte blivit en refug då, undrar vän av ordning?) kommer det nog att finnas en hel del möbelaffärer där. Vad övrigt som stod i DN minns jag inte, men Sverige genomlider just nu sin årliga schlager-koma så det finns inte så mycket plats för annat på nyhetsplats ("Oroligheterna i Belgrad kan äventyra schlagerfinalen!").

Det är ju som jag alltid sagt: Sverige är extremt. I ena änden på skalan har vi übertrendiga inredningsfetischister som äter designad mat och läser obskyra amerikanska tidsskrifter. I motsatta delen av skalan har vi de som står och hoppar till Patrik Isaksson på Cloetta center i Linköping. Vart tog alla människor i mitten vägen?

Sedan kom jag tillbaka hem till ett minutiöst välstädat hus med nya krukväxter. Så ser det alltid ut när jag varit ute och rest, jag börjar misstänka att det är en viktig bidragande orsak till att mitt äktenskap mår såpass bra som det gör. Huset känns som alltid tomt utan barnen, vi får väl gå ut och shoppa nåt mysigt till hemmet för att döva ödsligheten!